Here is my new blog: http://kinkywonderland.blogspot.se/
This old blog will not be updated anymore, so be sure to bookmark the new one! (there’s a warning sign of mature content, just accept it and start exploring it!)
I want to start over with my blog. I have wordpress now, what is the hottest type of blog right now? Tumblr? I want people to be able to “like” my posts as well… Help me out please! ♥
: D
Experimentalist music group cdza offers us “an abridged history of Western Music” by performing Satchmo’s classic What a Wonderful World in 16 different popular genres.
From BBC One’s Steve Leonard’s Ultimate Killers: Steve Leonerd tests what the Russell’s viper’s venom does to its victim’s blood. Wait for it.
Det är måndag. Dags för en ny renoveringsvecka med slammer och radioskval. Jag har inte lyssnat på radio på tio år så det är lite ovant med bakgrundsljuden. Och det är samma låtar, om och om igen. Det känns nästan som en och samma långa låt. Och jag vet att det inte är för att jag blivit äldre – det är för att jag hoppat av hamsterhjulet. Jag lyssnar inte på radio, ser inte på TV, läser inte svenska dagstidningar, ser inte nyhetssändningar (håller mig uppdaterad på andra sätt). Det känns som allt det där “verkliga” – kommersen, reklamen, musiken och tidningarna samlas ihop till en gegga – en massa av ointressanta, ogenomtänkta och oinspirerande mänskliga ideer och informationsflöden.
Tillsammans blir de en hammare – som slår våra huvuden medvetslösa och vi har svårt att värja oss för det man ska lyssna på, titta på, läsa, tycka, tänka, göra, säga, vara.
Jag står utanför allt det där. Men det är svårt att bryta mönstret. Det är som att sluta tala ett språk. Som att bryta upp med alla vänner och allt man känner igen. Men jag saknar inte det där gegget en sekund.
Jag trivs med att inte veta allt. Nyheterna är mästare på att sprida skräck, stress, oro och dåligt samvete. Människan levde utan informationsmaskiner under många tusentals år. Det är inte en nödvändighet.
Tidningarna är ännu värre. De är bara sex, drugs and rock and roll i förklädnad ändå. Jag väljer vilka nyheter som ska få påverka mig – och vilka medier jag finner dem i. Jag väljer vilka låtar jag ska nynna på – för att jag gillar dem inte för att jag blir hjärntvättad av dem från det eviga skvalet från radio och TV.
Jag bryter mig inte bara fri från mina egna bojor – utan också från samhällets.
Har inte skapat på ett tag, inte orkat skriva här. Har gömt mig lite för världen. Varit ganska osynlig. Dock var vi på en röda-mattan-premiär av den nya Maria Waern-filmen här om dagen (den var så dålig att jag väljer att inte skriva något alls om den). Men annars har jag hållit mig hemma. Och här är det dammigt och oljuden avlöser varandra från badrumsrenoveringen. Jag är sällan ensam hemma numera och det gör mig frustrerad. Kanske är det därför jag inte skapar just nu. Behöver min egen världsordning för att känna mig trygg nog.
Har fått en hel del nya vänner utomlands via Facebook som alla hjälper mig komma framåt i min utveckling. Det känns fantastiskt. Både som konstnär – och som människa. Min vän Derek i Baltimore har noterat att jag är väldigt hård mot mig själv och sa här om dagen: “eftersom det är någon som misshandlar dig nu, så gör du det mot dig själv för du är van vid det mönstret.” Det fick mig att tänka till. Och visst är det så.
Det är ju ingen som kallar mig tjock numera. Bara jag själv. Det är ingen som kallar mig misslyckad. Inte mer än jag själv. Det är ingen som tvingar mig att göra saker jag inte vill. Bara jag själv. Det är ingen som anklagar mig för något. Det händer bara i mitt eget huvud. Det är ingen som sätter stopp för min egen njutning eller förmåga att känna lycka utan skuld. Ingen mer än jag själv.
Vad händer när man bryter mönstret att umgås med människor som vill en illa – man upprepar det själv ett tag tills det blir in absurdum.
Men nu när jag öppnat ögonen för min egen misshandel av mig själv – kan jag äntligen göra något åt det.
Tänk att frihet och lycka ska vara så förbannat svårt efter ett trauma!
I have this song on my brain today
