Mia Mäkilä, konstnär, Ida Wahlund, skådespelerska och manusförfattare och Sofia Karlsson, musiker och sångerska.

(från  torsdagen)

Jag har precis haft ett otroligt kraftfullt samtal med min vän Ida Wahlund som är skådespelerska och manusförfattare. Tillsammans har vi en dröm – inte en dröm dröm, utan en dröm som verkligen kommer att bli till verklighet. Kanske år 2010. Kanske tidigare. Vem vet. Det är så märkligt, så konstigt men så underbart, det går knappt att beskriva vad jag menar – detta projekt som vi arbetar på – en pjäs med Idas ord, min konst och Idas vän Sofia Karlssons musik, är på något sätt menat att bli till – av just oss tre! Det stod skrivet i stjärnorna långt innan någon av oss tre flickor föddes på 1970-talet. Det är ödet. Magiska ödet. och jag som inte trodde att ödet hade något annat än med kärlek att göra (eller är det samma sak ändå?) För den här teatern, den här pjäsen, den här skrivna monologen är vår resa, en lyckokaka eller en present av livet. Skitsamma vilket, kanske är det alla tre. Och det kommer att bli av. Har aldrig skådat – känt – upplevat en sådan koncentrerad kraft – passion och skaparglädje tillsammans med någon annan kvinna – kollega – vän! Jag är i början av en resa. Så känns det. Ja så känns det verkligen. Jag sitter på flygplatsen, kanske på flygplanet, väntar på att lyfta upp upp upp upp.Vi lovade varandra att bli mer kända. Mer kända, mer berömmelse, mer mer av allt, så att vår pjäs blir starkare när den väl sätts upp. kämpa mer. hårdare. bli mer betydlig för världen. säga viktiga saker. göra den här resan tillsammans. Jag, Ida och Sofia är tre supernovor som kommer att förenas till en enda planet av eldig mark och blå himmel.