Jag läste i min dagbok – min gamla blogg – om var jag befann mig för ett år sedan. detta var vad jag fann…
070216
Kära dagbok. Kanske är detta första dagen av en ny tid. Min tid. Jag känner mattan under mina fötter. Sakta svävar jag uppåt och mattan känns långt borta. Kanske kan jag hålla mig svävande ett tag. Min tid. Min tid. Min tid. Nu.
070215
Växtvärk
Kära dagbok. Jag har växtvärk i själen. Lemmarna ömmar och det känns som någon sliter i mig för att jag ska växa som människa. Det drar i armarna tills lederna slits av och jag blir armlös. Det drar i benen tills jag inte längre känner någonting dansa i dem, mer än fantomen. Jag växer som människa. Fy fan vad det gör ont.
Jag växer fortfarande. Och det blev verkligen min tid. Den är nu. Jag lever mitt uppe i den…
RSS-flöde för kommentarerna för denna post. | TrackBack URI






24 Feb-2008 kl. 21:02
Jag skrev en gång en dikt med raden
“Växtvärk i ett själverk”
*Kram*
24 Feb-2008 kl. 21:04
: ) fin titel – kan verkligen relatera!
kramis
24 Feb-2008 kl. 21:05
Ja, vi brukar kunna det *hi hi*
24 Feb-2008 kl. 21:13
haha ;)