Nu är vi hemma. Och allt är som vanligt igen. Men det har varit en högst egendomlig och ovanlig resa. Möten med människor från förr, nya vänner och minnen av en stad som berörde mig på djupet. Lund.
Galleri Ängelns ägare Aleksy Altmejd och hans assistent Claudio.
När vi kom till Lund började vi direkt att hänga utställningen på Galleri Ängeln tillsammans med Aleksy Altmejd som äger galleriet. Det är alltid mycket som skall göras innan en utställning och många beslut som skall tas. Hur ska tavlorna hänga? Vad vill utställningen säga?
Två utställningsväggar av åtta.
Eftersom jag bara hade sovit två timmar natten till resdagen var jag så trött att jag nästan somnade på resturangen vi åt på efter hängningen. Och det var innan klockan fyra på kvällen. Det var bara att hålla igång, annars hade jag somnat där på resturangen, knall och fall. Så vi besöke Domkyrkan och Historiska Muuseét. Det sistnämnda var en finfin upplevelse eftersom de ställde ut Kilian Stobeaus kuriosakabinett som donerades till Lunds Universitet år 1735. Där fanns en massa skumma prylar.
Bland annat denna “Musse Pigg” tillverkad 900 e.Kr.
En massa coola fossiler. Jag är nördigt förtjust i sånt.
Och den här ascoola mumiehanden från en egyptisk grav. Wow.
Jag hade inte somnat än, så jag och Jimmy passade på att gå på den franska filmfestivalen i Lund och vi såg Funny Games U.S (den amerikanska versionen av den österrikiska rysaren från 1997 med samma namn) av Michael Haneke. Min favoritregissör. Ja, en av dem i alla fall.
Utanför biografen Kino i Lund.
Sedan somnade jag på hotellet. Helt slut.
Nästa dag varbusy busy busy. Det började med möten med pressen och fotografering för Sydsveskan. Nästan direkt efter det började 40 kanonskott dåna genom Lund, för att hylla de nyexaminerade doktorerna vid Universitetet (Jonas Gardell var en av dem). Det lät som ett helt världskrig. Kvällen avslutades med en enorm upplevelse. Jag fick återse min gamla bästis från högstadiet – Anna. Jag hade inte sett henne på 14 år. Och det spelade ingen roll för värmen mellan oss fanns kvar. Och jag insåg hur mycket jag hade saknat henne.
Imorse kunde jag läsa om mig själv i Sydsvenskan.
Klicka på bilden för att läsa!
Ja, sedan var det dags för utställningen att öppna med en festlig vernissage! Jag har alltid litervis med godis på vernissagerna. Och ballonger. Det gör folk glada.
Utanför utställningen på Galleri Ängeln.
Det kom en del människor, trots att det var högsommarvärme ute.
Jag fick sex tavlor sålda idag, och den här stiliga damen köpte fågelkvinnan i ramen längst ned i vänstra hörnet.
.
Jag och med It’s All In My Head och Downtown i bakgrunden.
Konstnärsparet Ronny och Katarina Håårdöverraskade mig med en visit till Ängeln och jag fick en present av Katarina – boken Mellan ängel och best av Anders Plitz (så himla passande!). Makarna Håård är bland de coolaste människorna jag vet! Bara att de bor på en gammal anstalt säger en del! Och så fick jag möta underbara fans, bland annat Jonna som skrivit en uppsats om mig i skolan, en urmysig tjej som berörde mitt hjärta på många sätt. Det är det bästa med att ställa ut – alla möten med vackra människor. Jag är världens lyckligaste…
Jag kan inte äta. Och absolut inte sova. Nu har jag riktig resfeber. Vill bara komma till Lund och hänga utställningen. Har så himla dåligt tålamod. Måste jobba på det tror jag. Har shoppat upp en massa pengar inför resan, köpte en stor handväska helt och hållet gjord av silverpaljetter, jag ser ut som en vandrande discokula men det är det värt, jag älskar att vara dramatisk. Ska försöka ta kort på den i helgen. Och så ska vi ha med oss en dator med trådlöst internet så har vi tur kan jag blogga när jag är på resandse fot – det vore spännande (så håll tummarna)!
Hela resväskan är full med konst. Där i ligger bland annat The Ghosts och Bitches. Som alltid när jag ska ha utställning utvecklar jag hutlöst många tvångstankar. Att ingen kommer på uttställningen, att den blir sågad eller att galleristen ångrar sig mitt i allt och slänger ut mig. Så jäkla fånig jag är. För jag vet ju att det där inte stämmer (såklart inte). Måste ta med mig Mia Törnbloms bok om hur man får bättre självkänsla.
One of my biggest influences comes from this music video that I watched with big eyes as a teenager. I thought it was the most beautiful thing I had ever seen.
Jag förbereder mig inför resan till Lund. Har köpt nya kläder. Det blev bara svart, vitt och grått. Typiskt mig. Och så vågade jag klippa mig idag – har nog inte klippt mig på ett år tror jag. Också typiskt mig. Klippte lugg och nu ser jag ut som fjorton igen. Det gör jag alltid när jag har lugg. Men det är inte dåligt nu när jag är snart 30. Till vernissagen på lördag ska jag se till att ha en Bettie page-frisyr. Eller nåt i den stilen. ursäkta den trista bilden men jag blev otålig och ville visa er lite snabbt. En mer tilltalande bild kommer i helgen. Lovar och svär.
Den svenska konstnären Erik Nordenankar har lagt en GPS-sändare i en väska som han sedan, via DHL, skickat runt hela världen för att skapa bilden ovan.
Jag sitter på Ostindiefararen Götheborg i Stockholm 2005.
Ingen i Norrköping har väl missat att se de höga mastarna på Ostindiefararen Götheborg som sticker upp mot himlen nere vid hamnen. Skeppet kom hit i torsdags med stor festlighet. Norrköping är den första destinationen för skeppet som gör en Österjöturné efter sin långa resa hem från Kina dit den var på väg 2005 när jag såg den för första gången. Då stod den lika vacker och ståtlig i Stockholm. Jag var singel. För första gången i hela mitt vuxenliv. I tre månader i alla fall. Och jag hade blivit bjuden av en beundrare från Stockholm att följa med för att besöka skeppet och gå ombord. Det lustiga var att jag faktiskt hade en rad beundrare på den tiden, som alla var mycket glada att jag precis hade blivit ensamstående. En annan av dem visste att jag skulle vara ombord på skeppet och han gick bland alla åskådare som stod vid kajen för att leta efter mig. Han visste också att jag var där med en annan man. Men det spelade tydligen ingen roll. När jag stod högst uppe på skeppet, vid relingen, och mitt långa blonda hår (löshår kan jag erkänna) dansade i den svala sommarviden, fick jag ett sms från honom: “Jag ser dig på skeppet Mia, du är väldigt vacker!” stod det.
Ikväll fick jag återse skeppet nere i hamnen där jag bor. Den stod färdig för avresa. Jag tänkte på min egen resa som jag gjort sedan jag såg det sist. Tre år av händelser som format mig, liksom havet format skeppet. Skeppets segel var slitna. Liksom jag. Men den var lika vacker som för tre år sedan. Jag tog Jimmys hand och höll den hårt. Jag har funnit det jag letade efter där jag stod vid relingen 2005. Sedan dånade kanonerna från skeppet och Götheborg började segla vidare mot sin nästa destination. Vi gick hem, hand i hand och jag kände ett stort lugn inombords.
Ganska lika eller hur? Det första jag tänkte på när jag såg videon med Sebastien Tellier (se några inlägg nedan) så tänkte jag på Luke Wilson’s rollkaraktär Richie i The Royal Tenenbaums (2001).
När jag för första gången såg Didier Massard’slandskapsfotografier slogs jag av två tankar: 1. Det här måste vara digital konst. 2. Lite klyschiga landskapsbilder. MEN jag hade fel på bägge. För hemligheten med Massard’s fotografier är att de inte fångar naturen. Utan miniatyrlandskap som han bygger upp med oerhörd omsorg och precision. Papier Maché träd, bommullsmoln och papperslöv. Ni måste bara se hans lilla video om hur han arbetar, det är superspänannde och filmen är inte så lång, klicka in på hans hemsida och klicka vidare till “backstage”.
The Queen- färgstark konstnärinna bloggar erotik, dagboksanteckningar och inspiration.
Therese Bomans Skunkdagbok – författarinna med stor aptit på kultur och konsthistoria. Ironi och funderingar om livet och ideal.
Min brors blogg om hans skaparprocess när han skriver på sin roman. Spännande och poetiskt skildrat med en gåtfull ton.
Suzanne G (Wurzeltod) är en fantastisk konstbloggare som kommer över de flesta intressanta samtidskonstnärer.
Daniel Milton är en svensk kosntnär som bloggar om konsten, kärleken och livet. En intressant mix som gör att man får lite av allt.
BibliOdyssey är en blogg där gamla dokument och illustrationer blir offentliga, vilket är underbart för de är ganska unika och svåra att få se i det verkliga livet.
Monsterbrains är min favorit bland konstbloggar, där man får se hutlöst mycket god skräckkonst genom tiderna.
Hugo Strikes Back! är en asiatisk blogg så jag fattar inte mycket men det finns mcket kul att titta på i alla fall!
På morbidanatomy.blogspot.com kan man läsa om jämförelsen mellan den vackra Venusgudinnan på målningen Venus Spied On by Satyrs av Nicolas Poussin ca 1627 och en anatomidocka i vax med äkta människohår, skapad av Clemente Susini i Florens, 1781-1786. Kanske var Susini inspirerad av Poussin när han tillverkade dockan? Titta på likheterna med ställningen, handen och håret. Intressant hur som helst!
Jag följer en del bloggar – även om jag inte hinner läsa dem varje dag. En bra blogg som jag nyligen hittat är morbidanatomy.blogspot.com där mitt intresse för gamla anatomiska illustrationer och modeller får ett stort utrymme och dessutom blir jag inspirerad till mina skräckbilder. För det är lite läskigt att titta på alla bilder där, så gå in på bloggen om ni törst. Men bara om ni törs…
Jag har kommit upp till ytan. Flyter över det mörka med en överraskande lätthet. Jag isolerar mig inte längre. Jag vill också vara med, i allt som händer där utanför min lilla värld. Har köpt nya skor. Som kan gå i nya spår och som inte känner till de gamla. Ljuset från fönstret omger mig med lust och lämnar mig med stor nyfikenhet på min omvärld.
Idag besökte jag min terapeut igen. Samtalet var mycket olik det förra. Då grät jag i en hel timma. Idag kändes allt annorlunda. Liksom mer upplöst. Alla problem har liksom fått varsin plats. Ett arkiv för inre smärta. Och då är det lättare ta en sak i taget. Skivomslaget till Marching Band (skivan heter Spark Large) är på väg till tryckeriet i USA och jag är skitnervös för hur det kommer att se ut. Men det blir säkert bra. Nästa vecka åker jag coh Jimmy till Lund för att bygga utställningen tillsammans med Aleksy Altmejd som äger Galleri Ängeln. Det kommer att bli kul, även om jag hatar att resa. Blir kissnödig bara av tanken att åka tåg. Men det problemet stoppar jag undan i det där arkivet ett tag till. En vecka till för att vara exakt…
Ship Of Fools by Mia Mäkilä, 2008, digital collage, printed in edition of 5, 42 x 30 cm. For Sale. CLICK IMAGE TO ENLARGE!
(detail). CLICK IMAGE TO ENLARGE!
Så där ja. Jobbade hela natten och har jobbat hela dagen. Nu är Ship Of Fools klar! Den handlar om att gå under och att överleva, om offer och förövare, idioti och om kristna hycklare. Jag är nog ganska inspirerad av allt det där med sexsekten i Texas (vilket tungvrickare) som det har skrivits så mycket om i tidningarna på sista tiden. Ni vet de där hundratals polygamikvinnorna som går omkring i pastelliga långklänningar och pufflugg och fläta? Här är en intressant artikel om varför de klär sig så där mossigt och underligt.
Ursch nu har jag suttit här hela kvällen utan att ens dricka eller gå från datorn för att sträcka på benen. Nu får jag anse mig färdig för dagen. Men bra blir det i alla fall. Godnatt på er, mina älskade läsare!
Såja, det börjar hända saker nu. Detaljarbete är det bästa jag vet! Ship Of Fools har fått en bra komposition, struktur och färgskala. Nu börjar det roliga!
Just ja – ni missar väl inte Big Love som går på svt 1 klockan 22? Jag är besatt av serien. Helt besatt.
Arbetet går fint, men passagerarna ombord på det sjunkande skeppet fick lov att lämna plats för några av mina typiska demoner. Nu har det rätta elementet plötsligt kommit till sin rätt. Nu kan jag börja arbeta med bilden på allvar. Jag undrar om det ska vara fiskar i havet (som för övrigt är tillverkat av godisklubbor)?
