På tåget ner till Lund.

Nu är vi hemma. Och allt är som vanligt igen. Men det har varit en högst egendomlig och ovanlig resa. Möten med människor från förr, nya vänner och minnen av en stad som berörde mig på djupet. Lund.

Galleri Ängelns ägare Aleksy Altmejd och hans assistent Claudio.

När vi kom till Lund började vi direkt att hänga utställningen på Galleri Ängeln tillsammans med Aleksy Altmejd som äger galleriet. Det är alltid mycket som skall göras innan en utställning och många beslut som skall tas. Hur ska tavlorna hänga? Vad vill utställningen säga?

Två utställningsväggar av åtta.

Eftersom jag bara hade sovit två timmar natten till resdagen var jag så trött att jag nästan somnade på resturangen vi åt på efter hängningen. Och det var innan klockan fyra på kvällen. Det var bara att hålla igång, annars hade jag somnat där på resturangen, knall och fall. Så vi besöke Domkyrkan och Historiska Muuseét. Det sistnämnda var en finfin upplevelse eftersom de ställde ut Kilian Stobeaus kuriosakabinett som donerades till Lunds Universitet år 1735. Där fanns en massa skumma prylar.

Bland annat denna “Musse Pigg” tillverkad 900 e.Kr.

En massa coola fossiler. Jag är nördigt förtjust i sånt.

Och den här ascoola mumiehanden från en egyptisk grav. Wow.

Jag hade inte somnat än, så jag och Jimmy passade på att gå på den franska filmfestivalen i Lund och vi såg Funny Games U.S (den amerikanska versionen av den österrikiska rysaren från 1997 med samma namn) av Michael Haneke. Min favoritregissör. Ja, en av dem i alla fall.

Utanför biografen Kino i Lund.

Sedan somnade jag på hotellet. Helt slut.

Nästa dag var busy busy busy. Det började med möten med pressen och fotografering för Sydsveskan. Nästan direkt efter det började 40 kanonskott dåna genom Lund, för att hylla de nyexaminerade doktorerna vid Universitetet (Jonas Gardell var en av dem). Det lät som ett helt världskrig. Kvällen avslutades med en enorm upplevelse. Jag fick återse min gamla bästis från högstadiet – Anna. Jag hade inte sett henne på 14 år. Och det spelade ingen roll för värmen mellan oss fanns kvar. Och jag insåg hur mycket jag hade saknat henne.

Imorse kunde jag läsa om mig själv i Sydsvenskan.

Klicka på bilden för att läsa!

Ja, sedan var det dags för utställningen att öppna med en festlig vernissage! Jag har alltid litervis med godis på vernissagerna. Och ballonger. Det gör folk glada.

Utanför utställningen på Galleri Ängeln.

Det kom en del människor, trots att det var högsommarvärme ute.

Jag fick sex tavlor sålda idag, och den här stiliga damen köpte fågelkvinnan i ramen längst ned i vänstra hörnet.

.

Jag och med It’s All In My Head och Downtown i bakgrunden.

Konstnärsparet Ronny och Katarina Håård överraskade mig med en visit till Ängeln och jag fick en present av Katarina – boken Mellan ängel och best av Anders Plitz (så himla passande!). Makarna Håård är bland de coolaste människorna jag vet! Bara att de bor på en gammal anstalt säger en del! Och så fick jag möta underbara fans, bland annat Jonna som skrivit en uppsats om mig i skolan, en urmysig tjej som berörde mitt hjärta på många sätt. Det är det bästa med att ställa ut – alla möten med vackra människor. Jag är världens lyckligaste…