The horror, the horror!

Jag sitter med en bomullstuss i munnen. Blöder mycket. Känner mig fortfarande yr efter drogen jag fick hos tandläkaren imorse. Smärtan är överkomlig. Nu vill jag bara äta något.

Jag vaknade med benen tunga och avdomnade av skräck inför tandläkarbesöket. Idag skulle de dra ut en visdomstand. Herregud. Gick motvilligt upp och försökte hitta på en bra lögn som kunde fungera som skäl att ställa in. Men jag var helt utan fantasi. Vägen till tandläkaren kändes längre än förra gången jag var där.

Väl inne på mottagningen bröt jag ihop och grät inför sjuksystrarna eller vad de kallas. De tröstade lite grann. Visades in till den där otäcka sterila tandläkarstolen och sjönk ned i den, det också motvilligt. Ångesten tog över och jag vågade inte titta någon annanstans än uppåt. Noterade fyra hål i taket och tyckte mig se två gubbar i ett skuggspel. Sedan fick jag en mugg med vad de kallar “drinken”, men det är en drog. Ena systern kom med en filt och lade över mig eftersom mina skor föll av mina nakna fötter hela tiden. Hon är snällast. Sedan släckte hon ljuset i rummet och väntade på att drogen skulle verka. Jimmy stod bredvid mig och strök mitt hår. Gud vad jag älskar honom! Hans stöd blev mitt allt när jag låg där i det mörka rummet. Han fick mig till och med att skratta åt nånting. Sedan minns jag inte så mycket. Fragment av bedövningssprutorna, slemsugen, gapa stort, blod, borren, gapa större, flisor, mer blod. Sedan sydde de ihop hålet efter tanden. Och så var mardrömmen plötsligt över. Det tog inte så lång tid.

När jag kom hem sov jag ruset av mig. Tre timmar sov jag nog. Nu måste jag äta något, jag är hungrig och törstig. Lite stolt över mig själv är jag allt. Jag som inte trodde jag skulle klara av det. Men man klarar mer än man anar. Det gäller oss alla!

Jag blir mer och mer hel för varje dag som går. På alla sätt.