Jag och Ida (det är inte natt, bara min plasma-
TV som breder ut sig i bakgrunden).

Ida gosar in sig i soffan i mitt vinterrum. Visst är hon söt?

Jag har haft en underbar dag. Det pirrar i magen. Jag känner mig levande. Liksom i varje por. I varje vrå av min kropp och själ. Vid ett-tiden promenerade jag ned till stationen. Det var en underbar vårdag. Så där sval men varm om ni förstår vad jag menar. Tio över ett stannade en buss och av klev min fina, underbara skådespelarvän Ida Wahlund (länk till hennes wiki) och vi omfamnade varandra med både kärlek och ömhet. Det kändes fint. Det är så lustigt med Ida. Verkligen skitlustigt. Vi träffades på ett så fantastiskt knasigt sätt och det är som om ödet ville att vi skulle bli vänner. Vi har bara träffats en enda gång innan idag, men det känns som om jag började älska henne som vän redan efter första mötet och det kändes som om vi känt varandra hela livet. Ja ni vet den där härliga känslan. Ida är lite av en spegling av mig själv, jag känner igen ordval, gester och småsaker som jag fnissar åt att vi är lika på. Sånt känns magiskt.

Ida och jag samarbetar nu med ett spännande teaterprojekt (ska inte avslöja för mycket!) som troligtvis kommer att intensifieras i höst och bli klart till nästa vår. Ida har skrivit en helt underbar monolog, och i viss mån blivit inspirerad av mig, även om pjäsen reflekterar hennes personliga resa inåt. Hon ska själv spela och jag ska stå för den estetiska delen (tänker inte avslöja mer nu) och Sofia Karlsson (Idas vän) står för musiken. Tre talangfulla och starka kvinnor, kan det bli bättre? Vi ska snart börja boka möten med Dramatenchefen och andra teaterbossar. Skitläskigt ju, men spännande! Tillsammans kommer vi klara allt!

Den här pjäsen är vårt kärleksbarn.

När Ida reste hem igen kände jag en saknad som jag sällan får när vänner måste åka hem. Men hur kan man inte sakna Ida? Jag tror att både hon och jag är kärleksbarn av denna värld…

På vägen hem stannade jag på Myrorna och gjorde ganska galna fynd till köket! I kryddhyllan står nu elva skitfula vita krukor men de ser helt fantastiska ut tillsammans! Det gäller att tänka på form, struktur, upprepning, kontrast och höjd när man vill göra en sådan liten installation i samma färgskala. Jag lär mig mycket om inredning genom att bara tänka på hur detaljer bildar helheten.