Igår vaknade jag vid tolv och åt en snabb frukost och inväntade att en journalist från den finsk-svenska tidningen Sheriffi skulle ringa. Jag som har en sådan telefonskräck, vandrade runt i lägenheten med telefonen i handen och försökte repetera mitt “hej hej” men just när jag tyckte jag hade en bra hälsningsfas så ringde det och jag glömde helt bort det i all hast så jag svarade som jag alltid brukar (vilket duger gott och väl har jag kommit fram till). Journalisten var mycket trevlig och ställde svinbra frågor. Som vanligt när jag är nervös och vill få viktiga saker sagda, börjar jag dunder-babbla om allt möjligt konstigt. Ett typiskt Woody Allen-syndrom typ. Jag sa ord som “penis”  och “ebba-och-didrik-uppväxt” och pratade om hur jag hos tandläkaren brukar stänga av min tandläkarskräck med att se  “Anne på Grönkulla när hon dansar vals på ängen” i huvudet. Fan. Men han skrattade bara hela tiden. Så det var ju bra. Jag måste skärpa mig.

På kvällen påbörjade jag en jobbig resa. In i det djupaste svarta hål jag har kvar som är outforskat. Skitjobbigt. För jag har liksom skjutit upp på detta möte med den värsta demonen hur länge som helst. I många år. Och nu står jag öga mot öga med den. Och det är smärtsamt och förvirrande.

Men jag ska komma över detta också. För det har jag bestämt.

Ska man bli hel – får man räkna med en sjuhelvetes smärta. Faktiskt.

(via)

Min bäste vän är på Roy-galan (reklamfilmsgala) och minglar med kändiseliten, själv har jag möblerat om – mycket tråkigare syssla än min vän, men det är som alltid när jag går igenom mentala förändringar så vill jag även se förändringar runt omkring mig på olika plan. Så jag har dragit tunga antika möbler över trägolven alldeles själv – och känt en stor tillfredsställelse med goda resultat.

Just nu känner jag mig liksom så stabil. Inte alls så fladdrig och nervig som jag brukar vara. Står stadigt på jorden nu. Men inte så stadigt att jag slutat drömma och känna vinden leka med mitt hår uppe i det blå. Jag mår verkligen bra. Även om hälsan vacklar så känner jag en kittlande livsnerv innanför huden.

Jag målar nu. Det blir ännu en nattmössedemon. Ska bli min bästa hittills.

(Can’t stop laughing at this one! : D ) (via)

Känner mig fortfarande lite krasslig men betydligt bättre till mods. Fick ett otroligt erbjudande om att medverka i en samlingsutställning i Culver City, LA nästa år. Har inte hunnit svara på mejlet men kommer med stor sannolikhet att tacka ja.

För övrigt är det fortfarande en massa positiv drama som sker. Vändningar som jag inte sett komma. Förändringar som är så sköna att jag får gåshud. Insikter. Förståelse. En glädje som känns som hemma har infunnit sig. Nya vänskaper. Uppbrott med gamla. Funderingar som gör mig mer och mer vaken. När jag vaknar så vaknar hela jag.

Det känns

så jävla skönt.

Watch all the videos and behind the scenes clip from my photography/art project with my model Domenique H (all made in the summer of 2009). Please check out all the photographt projects at my website miamakila.com under the “photography” category banner.

behind-the-scenes film of photography project  “Pia”.

Efter en fotning - Eve-Marie - experimenterar Domenique H
med en alternativ läppförstoring! Del 1 av 3.

Del 2 av 3.

Del 3 av 3.

(via)

Vaknade med feber efter en orolig sömn. Mensvärk och kramper i benen. Somnade om och vaknade efter lunch. Åt en sen frukost. Tog sedan tag med jobbiga saker som jag skjutit på länge. Allt för länge. Skrev ned en jobbig lista som kan hjälpa mig komma vidare från en av de värsta demonerna jag har. Ibland måste man skriva ned saker för att de inte ska äta upp tankarna och förstöra hela vardagen. Listor är bra på så många sätt. De säger mycket om vad vi prioriterar och vill ha.

Sedan låg jag i sängen och tänkte och funderade medan regnet föll utanför fönstret. Är inte längre beroende av regnet för att må bra. Jag släpper mer och mer på mina dumma principer om vad som får mig att må bra och inte. Jag målar ju in mig i en massa hörn hela tiden.

“Kan inte tycka om det för det har jag redan bestämt”. “Kan inte sluta ogilla det för det har jag bestämt för länge sedan”.

Så kan man ju inte ha det. Man växer ju hela tiden och då förändras smaken, behoven och attityder. Och det är en förbannat bra sak.

På eftermiddagen ringde min bästa vän från Stockholm och han hade en mycket spännande sak att berätta. Han har fixat red carpet-biljetter till  oss  på Stockholms filmfestival (och vanliga biljetter också) som hålls om en månad typ! Värsta grejen ju! Jag blev sjukt glad och sprallig. Glömde bort både smärta och skit-listor. Nu sitter jag och läser om filmerna i programmet för festivalen. Inte klokt. Det har varit en dröm länge att få gå på en röda-mattan-filmvisning. Väldigt länge. Och jag hade inte velat uppleva det med någon annan än just min bästa vän. Vilken bra sak. Jag har egentligen inget att klaga på. Mitt liv är precis där jag vill vara.

Dagens bild blev kort där jag sneglar in i kameran igen, av bara farten, ursäkta.

Mitt liv börjar likna ett påkostat drama. Fast, på ett bra sätt. Jag kramar liksom ur musten på livet med min spontanitet, nyfikenhet och lust. Jag lever till max. Fullt ut. Håller inte tillbaka någonting. Igår sprang jag från Café Kuriosa upp till VB för att en mycket speciell person dök upp från ingenstans för att träffa mig. Så oväntat och så fint. Jag tänker inte berätta något mer om det. Lite drama sparar jag gärna att berätta till mina memoarer. Eller nåt.

Fick också sms från min gallerist i Danmark med glädjebeskedet att han sålt alla mina verk på vernissagen i fredags. Fantastiskt! Och festivalen i Frankrike där jag ställer ut, har haft en jäkla bra besökssumma hittills. 45000 besökare på några veckor. Skitbra.

Idag känner jag mig krasslig. Har en enorm mensvärk som gör mig alldeles matt i kroppen. Orkeslös. Har varit hos min mamma och pappa och ätit lax med lingonsås och blivit lite ompysslad. Nu ska jag kurera mig i sängen bland en massa tända ljus. Kanske se en film och skissa på nya konstverk. Så fort jag blir lite starkare i kroppen ska jag satsa som fan på min karriär! Den förtjänar min totala uppmärksamhet ett tag framöver nu. Även om alla relationer och dramatiska möten med människor lockar fokus från konsten.

Men innan jag skiftar fokus, ska jag vila lite. Har svårt att vila ordentligt när jag är krasslig. Jag är alldeles för levande för att ligga still.

(via)

Idag – i höstvindarna med Jasmina

Vaknade med menssmärtor och kramper i benen. Men ingen mens. Tycker det är onödigt att man ska ha smärta innan också, det är nog jobbigt med PMS och själva mensen, måste det göra ont i flera dagar innan det bryter ut? Ibland får jag en stark lust att operera bort hela “aparaturen” inuti mig, eftersom jag aldrig har velat ha barn – då också onödigt med smärta och mens. Men eftersom jag får samma råd av alla mina väninnor: “nej, gör det inte, man vet aldrig! Du har tio år kvar att bestämma dig!” så låter jag bli en sådan operation. Ibland är det svårt att veta om den inre rösten eller råd utifrån är det bästa att lyssna till. Men det är ju en ganska brutal sak att göra. Att låta sterilisera sig. Men tanken har slagit mig otaliga gånger.

Drömde ännu mer sexdrömmar i natt. Jag var på teater. När föreställningen var slut och applåderna hade ljudit klart, tändes lamporna i salongen och alla män i publiken reste sig och klev upp på scenen. Alla kvinnorna satt kvar i sina säten. Männen på scenen radade upp sig på led och tog av sig alla kläder. Stod sedan med armarna i kors med värsta stånden. Jag undrar vad det betyder.

Som alltid när jag ska ha mens blir jag överkåt och drömmer snusk. Det gör säkert alla kvinnor. Men det är bara jag som vågar vara öppen med det. Önskar att det vore annorlunda, för det är så jäkla mycket som kvinnor inte våga prata om. Faktiskt.

På eftermiddagen mötte jag upp Jasmina på Arbetets Museum och vi tog en lång fika på Fräcka Frökens. Det var mysigt som fan.

När jag gick hem fick jag inspiration. Den spred sig som en varm och kittlande rysning genom kroppen. Så nu ska jag skissa på ett nytt digitalt collage. Och det kommer att bli det bästa jag gjort. Någonsin. Det har jag redan bestämt.

Och då blir det så.

Check out the art of Christina Dallas!

Welcome to tomorrow’s opening of the art show “Here To Stay” at MOHS Exhibit (Copenhagen) where I have a few artworks included!

More info at MOHS.dk!!

Drömde sexdrömmar i natt. En om James Gandolfini (Tony Soprano). Den var verkligen intensiv och bra. Gandolfini tog mig mot tvättmaskinen i hans mammas tvättstuga medan hon bullade upp fika i  matrummet intill. Det var en fin dröm. Men han hade en neonlila… ja ni vet. Det var lite märkligt.

Annars har jag tagit jobbiga beslut. Känns som om det är det enda jag gör numera. Tar aktiva beslut. Ofta är de baserade på mitt välmående. Beslut om saker som får mig att må bättre. Det är ovant att våga bryta upp kontakter och relationer som på något sätt orsakar mig lidande eller ångest. För förlusten är ett faktum. Förlusten av dem som jag älskar som jag inte kan ha omkring mig på grund av jävligt irriterande och frustrerande omständigheter.

Du vet vem du är. Kommer älska dig i det tysta.

Tiden är oviktig. Jag finns här. Nu. Sedan. Senare.

Har för övrigt hittat en ny favoritserie – Mäklarna -att se innan jag somnar om nätterna (skapad av Malmros & Vasa som skrev Sally), sjukt bra och knasig. En blandning mellan Riket, Det Nya Landet och såklart Malmros egen stil och humor. Såg sju avsnitt av Mäklarna på raken – så bra var det – somnade klockan sex imorse (måste skärpa mig!).

Idag ska jag städa, tvätta, diska och göra skittrista saker. Det gör denna dagen till en enda stor inom-parentes-dag.

Animated by Chad VanGaalen

(via)

HA!