Övar på att ta kort framifrån
(varför ska alltid handen se så stor ut när man fotar så där?)

Satte klockan på halv nio men vaknade helt utslagen klockan tolv. Jag är verkligen trött. Bara att ge efter för vad kroppen behöver just nu. På eftermiddagen sprang jag upp till VB för att möta upp min vän – rockfotografen Stina Svanberg. Efter tio minuter insåg jag att jag stod på fel fik, och rusade till Bagarstugan istället där jag stod och väntade på henne vid ingången ett bra tag och messade sedan henne. Då klev hon in från en annan ingång mot andra sidan och hon hade stått och väntat på mig där. Flummigt värre. Vi fikade ett bra tag och catchade upp vad som hänt (och det var en del). Därefter gick vi en svängom på Myrorna. Där jag inventerade deras skyltdockor – som är i en klass för sig:

Jag och världens bästa Stina!

På Myrorna: Stina med en hemsk läderjacka från det glada 80-talet.

Vilka hemska skyltdockor det finns på Myrorna!

Psyko-docka.

Vad är detta egentligen?

Hon hade dessutom en extraperuk slängd under kjolen. But why?

Myrornas ben-samling.

Lemlästad och lämnad åt sitt öde. Kom att tänka på Boxing Helena (utskälld film från 1992 om en man som hugger av sin drömkvinna både armar och ben för att få ha henne för sig själv – regisserad av Jennifer Lynch).

Till vänster: så här ser jag Myrornas halvblinda docka och till höger ser ni hur
Stina ser samma docka – hon är så mycket längre än mig (20 cm längre).

Va fan.

Lämnade huvudet bredvid.

Vill slå.

En snegelbild blev det på Myrorna. Av gammal vana.

Stina flummar i provhytten och testar kyrkligt som kontrast.

Ängslig docka längst in i Myrorna.

Sporthulligan-docka med ajaj på näsan. Ibland får jag för mig att tanterna på Myrorna har humor. Men sedan slår det mig att de bara har bad taste.

“Inte tänka Schindlers List, inte tänka Schindler’s List“

Stirrigaste skyltdockan i stan.