Det har gått flera dagar sedan jag bloggade. För första gången har jag inte haft dåligt samvete för det, utan bara njutit av dagarna med Mattias. Det har hänt så mycket och jag tänker berätta för er om det imorgon. Jag lovar. Ville mest bara lugna er med att jag faktiskt är vid liv. Och jag mår så jävla, jävla bra. Hoppas ni mår lika bra. Vi hörs imorgon.