Jag mår bättre idag. Ångesten har lagt sig. Tankarna klarnat. Och känslorna är ordnade i ett prydligt arkiv. Inget kaos. Vet exakt var skon klämmer. Vad som triggar. Hur jag hamnar under ytan. Igen. Dumma idiotiska tankar om att jag inte förtjänar detta nya liv. Fan. Kan jag inte komma över dem nu. Liksom en gång för alla. Varför är det så svårt att verkligen fatta att jag VISST förtjänar detta. Varför kommer alltid de dumma idiotitankarna tillbaka och gör en storartad repris och inte de logiska och ärliga? Jag fattar inte. Varför ska det vara så svårt.

Idag tänker jag logiskt igen. Hoppas det kan stanna där också. Ångestdagar är inget jag vill uppleva igen. De kommer mer sällan nu och stannar inte länge men ibland är jag där. Mitt i kaoset. Och kan inte ta mig ut. Tur att Mattias är så logisk och stabil. Han drivs inte av sina känslor, som jag, utan av logiskt och rationellt tänkande. Skönt. Skön kontrast. Som hjälper.

Just nu tänker jag på framtiden. Min framtid. Eller rättare sagt vår framtid. Det är sådant jag inte vågar tänka på när jag hamnar i det känsloläget att jag får för mig att jag inte förtjänar min egen bra-iga framtid. Men idag vågar jag tänka framåt med glädje, lycka och styrka. Vilken framtid sedan! Mattias sa igår: “Vårt motto ska vara att leva det liv som alla andra drömmer om.” Det var så fint. Och jag höll med. Vi skakade till och med hand på det, medan vi skrattade. Jag tillade: “Och leva bortom normen,  inte leva som folk förväntar sig. Men det kanske är samma sak.”

Det är så min framtid ser ut. Och det bästa av allt. Är att jag VISST förtjänar den.