Möter upp kultredaktören för Norrköpings Tidningar på Nationalgalleriet klockan ett. Har ett intensivt och stimulerande samtal om konsten, mitt liv och min framtid som varar i en timme och en kvart. Nämner att jag ska börja utforska erotik i konsten. Lovar “mer porr”. Därefter låser jag galleriet och äter lunch, själv, på De Svarta Fåren på Stortorget. Mysigt. Får enorm lust att promenera och tar mig till Södermalm, köper några böcker, njuter av Stockholms gator och tar sedan tunnelbanan mot Östermalmstorg och utforskar den delen av stan. Vandrar i Ingmar Bergmans fotspår på Karlavägen, där han bodde länge under Dramaten-åren. Jag känner stor nyfikenhet på området då jag tänker på vilka karaktärer och idéer som föddes i Bergmans hjärna när han vandrade där. Får för mig att jag är nära Bergman när jag passerar hans hus. Pirrig känsla. Fånigt. Känner mig lite nördig och töntig efteråt. Kan inte rå för att jag känner sådan samhörighet med en död snubbe, som dessutom stundtals var elak och grym. Samhörigheten går djupare än så. Mycket djupare.
RSS-flöde för kommentarerna för denna post. | TrackBack URI







23 Jan-2010 kl. 14:59
Jag funderar på om demonregisören själv kände någon samhörigthet med Fröken Mäkilä?
Har det kommit några hemliga meddelanden från honom?
Själv känner jag ofta samhörighet med levande mänskor.
och döda med den samhörigheten förblir obekräftad.
25 Jan-2010 kl. 11:04
Inte nåt meddelande – än ;)