Jag och Nanci tidigare idag.

Det är vår. Stockholm droppar av förväntan. Det droppar över allt. Under mig, på taken och inne i mig. Mattias och jag låg länge ihopknutna i sängen i morse och med detsamma jag klev upp kände jag hur våren plötsligt kom. Som årets första snö ungefär, fast tvärtom.

På eftermiddagen åt jag lunch på stan med Nanci. Jag såg på henne att våren hade kommit till henne också. Det var fint.

Därefter vandrade jag från Östermalm till Södermalm. Jag älskar den här staden. Den har förvisso krympt en aning i mina ögon och känns inte alls så fasligt stor som den gjorde när jag bara hälsade på den en eller två gånger om året förr i tiden. Men den är alltid lika vacker och överraskande. Hittar nya smultronställen hela tiden.

Någonstans på Hornsgatan fick jag enorm skaparlust och inspiration och jag gick länge och funderade på kommande konstprojekt. Känner mig laddad nu. Liksom till bredden. Imorgon ska jag skapa. Då jävlar.

Allt jag skriver nu känns futtigt. För det enda som betyder nåt är att det äntligen är

vår