“The Confusion of Brad Squigman”
29 Feb 2012 at 23:32
“The Confusion of Brad Squigman” by Mia Mäkilä, 2012. Digital collage – soon for sale!
· · · ◊ ◊ ◊ · · ·
“Growing pain of Velda Johnson”
29 Feb 2012 at 18:33
All done! “Growing Pain of Velda Johnson” (digital collage) 2012 – soon for sale (ca 15 x 20 cm) (edition of 25)
· · · ◊ ◊ ◊ · · ·
Here’s a thing I’m working on right now…. (work in progress)
29 Feb 2012 at 13:22
· · · ◊ ◊ ◊ · · ·
Non-Newtonian Fluid to Dubstep
29 Feb 2012 at 11:15· · · ◊ ◊ ◊ · · ·
Angelinas legs…
29 Feb 2012 at 10:59
· · · ◊ ◊ ◊ · · ·
I feel old
29 Feb 2012 at 10:55
· · · ◊ ◊ ◊ · · ·
Fuck it
28 Feb 2012 at 22:15
· · · ◊ ◊ ◊ · · ·
En förbjuden tacksamhet
28 Feb 2012 at 20:43Det finns saker med misshandel och psykiskt våld som ingen talar om. Jag kallar den för den förbjudna tacksamheten. Jag hittar inget bättre ord än tacksamhet, fast det känns äckligt och jävligt opassande i sammanhanget. Men det är ändå någon slags tacksamhet. Att ha varit med om ett trauma (jag vet inte om andra slags trauman resulterar i samma slags fenomen, jag kan bara tala för mig själv, därför talar jag nu endast om misshandel) delar livet i två delar, ett före och efter och dem som orkar och vågar titta tillbaka på sitt trauma kommer gå igenom en skärseld, som till slut leder till en enorm inre styrka och kunskap om sig själv, människan, världen och livet.
Jag är inte tacksam för att några förbannade idioter behandlade mig som skit under sammanlagt 12 år och förstörde mig inifrån och ut, för det vore äckligt, men jag är stolt över den jag har blivit sedan mörkret kom in i mitt liv. Jag skulle inte vilja vara någon annan än den jag är – och hade inte velat vara utan min historia, för den har skapat den jag är idag. Svarvad av våld och förnedring. Till en stark och klok människa. Som har sett livet underifrån – inifrån och genom terapin också uppifrån. Det är jag tacksam för. Den förbjudna tacksamheten. Jag skämms. För det känns opassande och förvirrande.
Hade jag kunnat gå tillbaka i tiden och hindrat allt det onda att ske – skulle jag göra det då?
Självklart.
Men det kan jag inte.
Såklart.
Tacksamheten är kanske egentligen det man brukar kalla att acceptera sin historia. Make peace. Och att vända det onda till något gott. Skulle jag gett upp när det var som värst, hade de ju vunnit. Skulle jag ha tagit mitt liv, slutat leva eller blivit galen själv, hade allt, precis allt, varit förgäves. Hela livet hade blivit ett skitsamma och det hade varit ett bortkastat liv – och jag hade låtit andra bestämma hur mitt liv hade slutat. Det räckte med 12 år tycker jag.
12 år av att bli kallad Hora, Fitta, Ful, Värdelös och allt annat som samlas på hög i hjärnans viktigaste arkiv. 12 år av att känna sig hatad, mobbad, spottad på, kvävd, mentalt våldtagen, kränkt, förminskad, förlöjligad, förnedrad, misstrodd, missförstådd, misshandlad och blivit påtvingad en offerroll man inte ville ha.
Varför skulle de få ytterligare år av mitt liv – eller vara skälet till min död? Vilka jävla patetiska människor ska vara skälet till så stora och avgörande livsval om hur jag vill leva och hur jag vill dö?
12 år av mitt liv är en ganska kort tid. Men lång nog för att bli lite trasig. Men jag är inte helt sönder. Jag håller på att laga mig själv på alla möjliga sätt – och jag har vunnit en hel del på det. Mig själv.
Jag är stolt över den jag är och trots att jag har PTSD är jag starkare än någonsin (även om jag lipar varje dag och känner mig svag och otillräcklig i många sammanhang) och känner mig väldigt nära livet.
Jag hade inte velat vara utan denna stolthet.
Och missförstå mig inte – jag är inte tacksam för deras ondska – utan för att jag bevisat för mig själv att jag är en överlevare.
· · · ◊ ◊ ◊ · · ·
The Blogorama Inspiration Kit
28 Feb 2012 at 12:03
· · · ◊ ◊ ◊ · · ·
Baby Pepsi Costume
28 Feb 2012 at 10:01
· · · ◊ ◊ ◊ · · ·
(For Nanci): Best songs of Glee
27 Feb 2012 at 17:25· · · ◊ ◊ ◊ · · ·
Collapsing Cooling Towers
27 Feb 2012 at 13:38· · · ◊ ◊ ◊ · · ·
Ger inte upp
27 Feb 2012 at 13:18
Skål för att inte ge upp!
Jag har haft några riktigt bra dagar, helt utan ångest och har känt mig glad och pirrig i magen av livslust. Har helt kommit av mig i min inre resa, väntar fortafarande på att få ny psykolog på Kris- och Traumacentrum och tänker inte så mycket på mina problem just nu. Skiftar fokus mot lust och njutning. Och dagen efter jag fick ett melt down och slängde ut den nya målningen bland skräpet på verandan, tog jag mitt förnuft tillfånga och tog in tavlan igen. Tänker inte ge upp. Det är inte min grej – så varför skulle jag börja ge upp saker nu? Nu gäller det att ha bra tålamod och göra bra research på de motiv jag har i huvudet. Och i n t e g e u p p.
Har lite feber idag, fryser och känner mig trött. Sitter i sängen och ser American Dreams på dvd och samlar in referensbilder till nya målningar. När jag är bättre ska jag måla igen. Kanske åker målningen ut på verandan igen, men jag tänker fortsätta tills det lossnar. En och en annan misslyckad målning är inte hela världen.
· · · ◊ ◊ ◊ · · ·
The Whimsical Street Art of Nomerz
27 Feb 2012 at 9:53
· · · ◊ ◊ ◊ · · ·
Snoring Hummingbird
27 Feb 2012 at 9:47· · · ◊ ◊ ◊ · · ·
