Vår hall är ganska spännande:

I hallen hänger mycket konst och lite andra roliga saker.

Över gorillamasken hänger ett foto av Johan Strindberg som jag bytt till mig, massor av mina egna verk och några samarbeten med Gus Fink och några tavlor som Mattias samlat på sig genom åren.

Över trappen finns Marco Wagners cirkustavla.

Bakom den blå plåtasken med de afrikanska träaskarna finns en äkta Birger Strååt-litografi över Industrilandskapet i Norrköping, över den finns två verk av Mattias pappa, Mats Segnestam, till vänster ett svartvitt collage av Daniel Milton.

Skogsrummet har fått nya gröna växter! (Klicka på bilden för att förstora).

This is our living room, or “The Forrest Room” as we call it and some details of it below:

Spegelbyrån och ett träd vi tog in från trädgården som ännu inte börjat slå ut.

(Klicka för att förstora)

Den antika lilla träsoffan står nu i ett väldigt lummigt hörn.

Materialen som dominerar i Skogsrummet är mörkt trä, sten och tunt glas.

På soffbordet.

Kruka och rostig nätljushållare (som vi gjorde om till upphängningsanordning för krukan) är båda köpta på Mio.

Träiga inslag på skrivbordet.

Och detta är vårt matrum: färgglatt och lekfullt! (klicka för att förstora)

And this is our dining room!

Högst upp är ett biograffoto i original från Ingmar Bergmans Viskningar och Rop (1972). Och Harriet Andersson har sin nattmössa på sig – hon är alltså förebilden för mina kära nattmössedemoner!

Lite nytt och gammalt, allmoge och en skål från indiska, trängs på det lilla vita bordet med lådan.

I fönstret står en bönsyrsa i plåt (och jag som har sådan fobi för levande syrsor!).

Arvegods-tavlor från min mormors hem och det lilla porträttet är från farmor och är ett självporträtt, målad av farmors bror som också var konstnär.

Sovrummet är inte klart ännu, men jag kan visa fönstret där de ledsna tulpanerna står, de är ännu vackrare nu än när de levde.

Vårt vardagsrum är numera skogsrummet där gräsmattan lockar till picknick och grönskan börjar bli den dominerande färgen i rummet (bland naturfärger som grått, brunt och vitt). Förstora bilden för att se en större version.

Att möblera med växer har jag aldrig gjort tidigare, det är spännande och ger utmaning att hitta nya sätt att få möbler att “börja leva” på nytt.

Fick ärva den här hasselgrenen från min farmors hem, den ger en vild och naturlig atmosfär åt rummet. Den antika träskålen från 1700-talet ger ett äkta och genuint intryck och den lilla mosaikgrodan en lekfullhet.

Rummet som det ser ut nu, sett från hallen.

Samma vy när jag precis hade flyttat hit mina möbler.

Tog precis några fina bilder på vårt kök (köksskåpen är inköpt dekor från någon gammal reklamfilm som Mattias arbetet på med ljussättning).

Roliga detaljer med zink .

Myntburken och posthyllan.

Köket badar i middagsljuset.

Vårt hus.

Ja, nu bor jag på riktigt riktigt i huset i Gamla Enskede i Stockholm. I lördags hämtade vi hem alla mina saker och möbler med mamma och pappas generösa flytthjälp. Söndagen gick åt att packa upp, möblera och åka till soptippen med överskott och saker som inte passar in i vårt hem. Huset här i Enskede har fem rum och kök, och vi är långt ifrån färdiga med möbleringen. Vi ska ju liksom bygga en biograf i källaren sedan, med rött sammet och filtgolv, och sovrummet ska göras om nästan från scratch, så jag visar er lite av övervåningen så länge tills vi fått mer ordning:

Så här ser vårt TV-lösa vardagsrum ut på övervåningen nu när jag flyttat hit.

Det är en blandning av mitt före detta vinterrum och Mattias tidigare vita vardagsrum.

Soffan från Mio (Classic). Vi har ännu inte kommit på vad vi ska ha över soffan. Tavlor. Väggskåp. Föremål. Hylla. Vi får se.

Min farmor gick bort på juldagen, denna gungstol är arvegods från farmor och jag blir påmind om henne när jag sitter där och gungar fram och tillbaka.

I matsalen är det ljust och grönt. Det kommer att bli ett skogsrum så småningom.

Mattias har tagit upp i nock i matrummet, passar bra när min stora jugendbyrå står vid den höga kortväggen.

Mycket gröna växter kommer det bi så småningom, i skogsrummet.

Den här vackra träskålen gjorde min farfar efter han släpade hem trädknölen från Finska Vinterkriget (troligtvis från Ryssland) 1943.

Vinterrummet har smält och ur smältvattnet har Skogsrummet fötts.

_________________________________________________________________________

Sitter och äter en räksmörgås från Café 12:an. De har de godaste räksmörgåsarna ever. Försöker samtidigt välja ut filmer att se tillsammans med Mattias på Stockholms Filmfestival om någon vecka. Många spännande filmbeskrivningar. Men det här låter väl skumt: “Den pensionerade kirurgen dr. Heiter drömmer om att skapa en mänsklig tusenfoting genom att placera människor på knä bakom varandra och operera ihop dem från mun till anus…”

Den vill jag inte se. Faktiskt.

Just nu ägnar jag stor del av min tid åt att njuta. Av mig själv. Av kärleken. Av livet. Har inte mycket fokus på min karriär men det är inte konstigt. Jag måste ta mig denna tid att njuta. För det har jag helt glömt bort att göra – i så många, många, många år.

Vid den här tidpunkten känns njutningen viktigare än allt annat. För ur den ska konsten sedan födas. Och jag förstår att jag inte kan älta mina gamla demoner mer. Jag måste ta den här lyckan, njutningen och kärleken och mixa det med skräcken på ett helt annat sätt än jag tidigare gjort.

Mattias återupplivar mig på alla plan. Det är sjukt underbart. Om ni bara visste. Känns som om jag är nitton igen. Innan alla misstag och sorger. Jag är nitton och trettio på samma gång och det är en lycka att få upptäcka världen ur två perspektiv. En gåva om man så vill.

För nu kan jag kasta alla jäkla principer och blockeringar jag byggt upp sedan jag var tonåring och samtidigt uppleva friheten som föds ur detta, ur en kvinnas ögon. Och hjärta. Jag är inte blind och jag är inte naiv utan mogen och klok. Men min värld är ny och outforskad.

Vilken vacker sak att få uppleva.

Och det är tack vare att Mattias kommit in i mitt liv.

Utan hans närvaro hade jag kanske aldrig börjat

leva.

Mattias har dessutom inte bara smält mitt hjärta. Han kom in i mitt liv och smälte vinterrummet som nu inte längre existerar mer än i mitt minne och på foto (och i NT’s inredningsmagasin Sköna Rum). Vinterrummet är nu bara ett vanligt vardagsrum (det är inte färdigställt ännu så ni får se när det är klart!) i vitt och rött men utan julsaker och granar. De sistnämnda flyttade jag däremot in i sovrummet där jag nu har pyntat efter naturens färgskala i grått, brunt, vitt och grönt som jag nu kallar Skogsrummet.

En ny tid i mitt liv. En ny årstid i mitt hjärta.

Klicka här för att titta på reportaget om mitt Vinterrum i Sköna Rum – dagens bilaga i Norrköpings Tidningar! Klicka vidare till sid. 15 samt 16. Notera också fantastiska Jessica och hennes barock ‘n’ roll inredning och lägg speciellt märke till tavlorna hon har över sin soffa.

Tack Smilla för att du tipsade om mitt rum. Kommer inte glömma det.

Vinterrummet badar i dagens starka solljus.

Fårfällarna är så mysiga att sitta på. Här trivs jag bäst.

Hej från vinterrummet!

Norrköpings Tidningar har precis varit här och intervjuat mig om mitt vinterrum och fotograferat det och mig till fredagens inredningsbilaga Sköna Rum. Det var ett skön team och lätta att ha att göra med. Inte som med andra tidningar man träffat som är torra och trista och som inte har läst på eller vet vad de talar om. Ser fram emot att se mig själv i ett inredningsreportage. Vem kunde ha gissat det när jag bodde i min trånga lilla etta (utan vinterrum) i februari. Det såklart att det känns lite skumt att detta hemma-hos-reportage kom nu efter Jimmys och mitt uppbrott, ett hem i sorg eller i alla fall ett hem i upplösning. Men vinterrummet är min egen kreation och vision, så det gör inte så mycket. Jag kommer alltid att ha ett vinterrum med mig, var jag än bor i framtiden. På ett eller annat sätt kommer vintern att göra sig påmind hemma hos mig. I mitt hjärta snöar det alltid, hur mycket sol och klarblå himmel det än må vara utanför fönstret. Jag har inget kallt hjärta alltså, men det snöar i alla fall fast det är varmt och eldigt därinne.

Vinterrumet för tio minuter sedan. Solen smälter “snötäcken” i rummet.
Utforska vinterrummet genom att klicka på bilden och förstora!

Jag har varit ganska asocial på sista tiden. Har arbetat och glömt bort både mig själv och andra. Så jag har spenderat tid med att skriva mejl till vänner, smsa och bjuda hit dem jag inte sett på länge. Igår var Madeleine här och vi satt i vinterrummet och skrattade, flamsade och tramsade tills mörkret kom. Då tände vi alla granar och myste ännu mer. Idag kommer Camilla hit, jag har inte träffat henne på så länge, det kommer att bli så kul! Hon har ännu inte besökt vinterrumet. Ibland avundas jag dem som får se rummet för första gången. De får den där känslan att vandra rakt in i Narnia’s vinterlandskap. Det skulle jag också vilja uppleva. Det är synd att man vänjer sig så lätt.

Jo, och så har jag bytt till mig en fantastisk målning av den tyske konstnären och illustratören Marco Wagner! Jag postar en länk till honom ovan. Alldeles snart. Men först måste jag duscha!

One couple bought a historical church in Kyloe, Northumberland. They invested a lot of money to maintain its exterior and interior. The exterior remains almost intact. They made a restoration, instead of a renovation (which would be 3 times cheaper). If it were not for them, who knows what would have happened to this church as it was in a poor condition. The couple however readapted the interior to give it a home atmosphere. More photos of their church/home here!

Lite nytt i vinterrummet.

I hallen har jag nu en permanent utställning för mina gäster!

Lite nytt i sovrummet också.

Idag är värmen verkligen intensiv. Solen bländar och jag svettas bara jag reser mig från stolen. Men jag känner ett märkvärdigt lugn i både kropp och själ. Som om en kletig massa har dragit bort från min vardag, vet inte alls vad det beror på, men skönt är det i alla fall. Bara måttlig ångest, inget värt att tala om. Men sommaren stör mig. För att bota lite av sommarångesten, spenderar vi gårdagen  med att möblera om i lägenheten och jag ökar vintertonen i vinterrummet med att dekorera ena granen (jag är nog den enda svensken som gör det i juni!). Det blev himla bra! Jag behöver kontinuerlig förändring, annars kvävs jag. Kanske är därför jag mår så bra idag.

Jag har nog en miljon idéer om mitt nya skapande. Ska använda min underbara svärmor som “modell” också, det kommer att bli så bra! Jag kan inte vänta på att alla peruker, gummimasker, venedigmasker, löständer och allt annat som jag beställt, kommer i paket med posten! Tack alla ni som mejlat mig och tipsat om vita babymössor på e-bay, men jag hittade några billiga kopior på en maskeradsida, så det löste sig i alla fall.

Nu ska jag laga mat för magen kurrar högre än tangenternas knattrande ljud när jag skriver detta.

Every item at the Neverland Ranch was put on auction,
This guy went to check it out.

(Via)

Takkronan med fem glaskupor (för värmeljus och blommor!)
är från Drömgården, den fick jag gratis eftersom jag fick ett
presentkort av Domenique i trettioårspresent! Annars kostar den
450 kronor. Drömgården är min favoritbutik i stan.

På Myrorna hittade jag den här lustiga och söta skålen för en tjuga.
Den är egentligen inte min stil men den är sötare i verkligheten än
på bild och jag var bara tvungen att köpa den. Så kan det bli ibland.

På Åhléns hittade jag de sista vintriga låtsasblommorna i hela stan.
De ser verkligen ut som isdroppar där de står på mormors bord
i vinterrummet. Vasen är egentligen en karaff från Indiska (79 kr).

Jag köpte ganska många av de där isblommorna. De gör sig
finast vid fönstret då ljuset flödar igenom prismorna.

Den här lilla söta vasen var egentligen en flaska med kork från Indiska för
39 kr. Det frostade hjärtat hittade jag på Sköna Ting för femtio kronor.

Alla silverhjärtan från Sköna Ting (tjugo kronor styck).

Att köpa glasföremål i olika storlekar och former ger ett vackert
och ljust intryck. På hyllan står vasen jag fick av Nina i födelse-
dagspresent med en liten slingerväxt i.

Here’s some really cool and fantastic interior designs that might inspire you!

Source: link, link, link, link

Har möblerat om i lägenheten, ända sedan jag klev upp ur sängen imorse. Behöver förändring. Jag kräver ständig rörelse i utveckling och inspiration. Är allt slentrianmässigt och likadant hela tiden, så kvävs jag. Kände att jag ville ge vinterrummet lite mer luft och ljus. Den gamla slitna vita utdragbara sängen/soffan drog jag över golvet ändå in i köket, där den nu står vid fönstret. Det blev himlans bra. Nu ska jag ut och jaga lite saker jag behöver till alla förändringar.

Känner mig trött idag och orkar inte skriva mycket (äter stark medicin), ni får
nöja er med lite bilder som jag tog för tio minuter sedan.Det ligger åska i
luften idag. Himlen är grå men ljuset varmt och mjukt.

Den här fina viktorianska gungstolen (den amerikanska modellen) hittade
vi på en loppis igår. Den passar så bra i sovrummet. Jag lade en filt över
och nu vill man bara sitta där och gunga fram och tillbaka och läsa en bra bok.
Om regnet börjar falla snart, ska jag sitta i gungstolen tills det slutar.

Det här antika djupa fatet, köpte jag på samma loppis,
den ger en behaglig stämning i rummet när ljuset är tänt.
Enkelt men effektfullt. Billigt också, fatet kostade en tia.

Vi fyndade hutlöst mycket böcker på loppisen. Säkert trettio
böcker för en tjuga styck. Jimmy läser om sin idol, Olof Palme.

Det åskvarma ljuset ligger som en hinna i Vinterrummet.
Det är så vackert.

På staffliet står min blyertsteckning och väntar. Det är
spännande och lite läskigt att teckna igen!

Jag och Ida (det är inte natt, bara min plasma-
TV som breder ut sig i bakgrunden).

Ida gosar in sig i soffan i mitt vinterrum. Visst är hon söt?

Jag har haft en underbar dag. Det pirrar i magen. Jag känner mig levande. Liksom i varje por. I varje vrå av min kropp och själ. Vid ett-tiden promenerade jag ned till stationen. Det var en underbar vårdag. Så där sval men varm om ni förstår vad jag menar. Tio över ett stannade en buss och av klev min fina, underbara skådespelarvän Ida Wahlund (länk till hennes wiki) och vi omfamnade varandra med både kärlek och ömhet. Det kändes fint. Det är så lustigt med Ida. Verkligen skitlustigt. Vi träffades på ett så fantastiskt knasigt sätt och det är som om ödet ville att vi skulle bli vänner. Vi har bara träffats en enda gång innan idag, men det känns som om jag började älska henne som vän redan efter första mötet och det kändes som om vi känt varandra hela livet. Ja ni vet den där härliga känslan. Ida är lite av en spegling av mig själv, jag känner igen ordval, gester och småsaker som jag fnissar åt att vi är lika på. Sånt känns magiskt.

Ida och jag samarbetar nu med ett spännande teaterprojekt (ska inte avslöja för mycket!) som troligtvis kommer att intensifieras i höst och bli klart till nästa vår. Ida har skrivit en helt underbar monolog, och i viss mån blivit inspirerad av mig, även om pjäsen reflekterar hennes personliga resa inåt. Hon ska själv spela och jag ska stå för den estetiska delen (tänker inte avslöja mer nu) och Sofia Karlsson (Idas vän) står för musiken. Tre talangfulla och starka kvinnor, kan det bli bättre? Vi ska snart börja boka möten med Dramatenchefen och andra teaterbossar. Skitläskigt ju, men spännande! Tillsammans kommer vi klara allt!

Den här pjäsen är vårt kärleksbarn.

När Ida reste hem igen kände jag en saknad som jag sällan får när vänner måste åka hem. Men hur kan man inte sakna Ida? Jag tror att både hon och jag är kärleksbarn av denna värld…

På vägen hem stannade jag på Myrorna och gjorde ganska galna fynd till köket! I kryddhyllan står nu elva skitfula vita krukor men de ser helt fantastiska ut tillsammans! Det gäller att tänka på form, struktur, upprepning, kontrast och höjd när man vill göra en sådan liten installation i samma färgskala. Jag lär mig mycket om inredning genom att bara tänka på hur detaljer bildar helheten.

Idag har jag fyndat en hel del vackra inredningsdetaljer på stan. Jag
hade tur, de delade ut gratis ljusslingor på Granit. Hurra!

Mitt exemplar av den Augustprisbelönade boken om Ingmar Bergman -
Regi Bergman, har fått en egen hedersplats i sovrummet. Den blir en hel
meter när den är uppslagen så den förtjänar ett eget läsbord!
Duken hittade jag för en tia på Myrorna. Korgen i taket från Skolgatan 14.

Skepp- och havstemat går igen genom hela sovrummet (med himmel-
sängen som skepp!). Den där näckroslyktan fick jag av Andrea och Markus
när jag fyllde 30, den kinesiska vasen har jag ärvt av mormor, pajettslingan
är från Duka och snäckorna från Sköna Ting.

Den här vackra allmogeduken i blåvitt hittade jag på Myrorna för
en tjuga. Mässingsstaken som liknar något från ett skepp hittade
jag också där, för femtiolappen. Korgar från Drömgården.

I vinterrummet är det svårt att göra om, det är redan så perfekt, men
idag hittade jag den här lilla vackra spegeln för 320 kronor på CasaNova
och den passade prefekt på hyllan över soffan!

De vackra kristallstjärnorna var en trettioårspresent från fina Johanna!

På det lilla antika skåpet som jag fick av Jimmy när
jag fyllde år, står den mysiga lyktan jag fick av Nancy
i present och den vackra dikten som beskriver vinterrummet
som min bror gav mig i trettioårspresent och som verkligen
ger detta rum en själ. Min bror är en fantastisk poet!

Inne i skåpet samlar jag hemligheter och vackra ting. Där står
också det lustiga viktorianska kabinettkortet av en skön dvärgkvinna
som Andrea köpte till mig, i ett litet antikvariat i Prag.

En mulen morgon i vinterrummet. Kristallerna hänger tålmodigt som
frusna droppar från taket. Mattorna liknar snö och atmosfären
i rummet är magisk.

Det är en mulen morgon. Lägenheten känns dimmig av det dova ljuset utifrån. Vinterrummet förändrar karaktär med solens skuggspel. Jag mår bättre idag. Piggare. Men drömde säkert tio mardrömmar i natt. Jag minns en mardröm extra tydligt. Jag skulle borsta tänderna och i all hast förde tandborsten med sig en tand som föll ur min mun och blodet började rinna från munnen ned i handfatet. En annan tand vickade till och föll ut. Den blödde aldrig. Förfärad spottade jag och sköljde munnen ren från blod. Senare den dagen åkte jag bil med min pappa. Plötsligt lossnar hela överkäken och faller ned i mitt knä. Jag får panik och försöker sätta dit käken igen, men den vill inte fästa. Då faller andra käken ur och så är jag plötsligt helt tandlös. Jag drar tungan runt tandköttet och känner hur kalt och naket det känns utan tänder och får panik. Skriker på min pappa, som stannar bilen med en ryckig rörelse och hoppar ur, springer till baksätet där jag sitter och sliter upp dörren och trycker tillbaka båda käkarna i min öppna käft. De sitter mekaniskt fast en stund, som om de fästs med en anordning i stål, men faller tillbaka ned i knät efter att min pappa startat bilen igen.

Jag har hört många tala om att de drömmer om att tänderna faller ur munnen. Men vad betyder det egentligen? Jag letade lite efter den typiske tandlossningsdrömmen på nätet och fann: “att drömma om att man tappar sina tänder betyder att man lämnar något bakom sig, utvecklas och går vidare.” Det stämmer ju faktiskt. Jag har lämnat så mycket skit bakom mig på sista tiden. Saker som får vem som helst att drömma mardrömmar…

Idag ska jag njuta av lugnet, åka till sjukhuset och sedan läsa om att starta eget. Men nu, ska jag äta frukost i vinterrumet.

I mitt vinterrum blir det aldrig vår men ute skiner solen.

Jag är ganska trött efter all uppståndelse i media och kring alla utställningar. Ska vila ut i helgen. Även om jag fyller trettio år på lördag. Jag behöver samla ihop ny kraft inför nya utmaningar. Ute skiner solen alldeles fantastiskt vårlikt. Inne i vårt vinterrum är det fortfarande vinter. Och det är en magisk känsla att kunna välja årstid, vinter eller vår, efter hur man känner sig; gå ut i vårsolen eller sitta och titta på alla granar i vinterrummet.

Igår var min fina lilla vän Madeleine hos mig och vi satt i vinterrummet och åt äppelpaj med vaniljsås. På kvällen kom den där konstiga känslan i magen tillbaka. Jag har fortfarande inte blivit klok på vad den innebär.

Jag längtar efter mina konstverk som är på vift i Europa. Det ska bli kul att sätta upp några av dem på väggen i ateljén. Resten ska jag nog skicka till USA för en samlingsutställning i San Fransisco. Men jag måste vila lite innan jag tar mig för sådana äventyr. För jag har ganska lite ånga kvar.

Look at this wonderful interior design and the typical old fashion
swedish style with a lot of white furnitures and simple and delicate details.

Check out swedish interior design!

via Something Old. Something New.

This is our new apartment and the winter room I’ve been dreaming about for four
years. The winter room is our living room and will be snowy and icy all year around.

The red victorian couch and the tile stove are perfect for that wintery feeling.

That’s an original movie theatre poster for my favourite film
of all time: Ingmar Bergman’s Fanny And Alexander (1982).

Some details…

Our french silver mirror.

I found this antique window in a little antique shop around
the corner and it’s just perfect for the winter room.

Our new bedroom. The view from our bedroom window
is just amazing, you can see the roof tops of old jugend
houses and the blue sky above.

I wake up to this view and it just makes my day -
every day!

Black Betty by wonderful artist Daniel Milton has found a
place on my night stand.

My new studio and kitchen have an old swedish
folk lore style with bright colours.

Above the stove you can see my new collection of vintage Dalecarlian horses.

The hallway.

Funny details in our bathroom.

I try to keep it simple in the bathroom
with silver and glass.

Jag kan knappt tro att det är sant, men nu bor jag i min egen dröm. Drömmen om ett vinterrum blev sann. Det hela började 2005 när min älskade mormor gick bort. Jag fick ärva ett nygustavianskt matbord med fyra stolar (ni kan se det på de två första bilderna) som min mormor hade i sitt vardagsrum och som vi åt alla familjemiddagar vid, på påsken och födelsedagar. Men vid 2005 hade jag bara tunga mörka möbler. Viktorianskt murrigt med rött sammet. Jag har ju bott så litet ända sedan tiden då mormor gick bort, och kunde inte få plats med det vita bordet och stolarna och det passade inte in. Så jag började planera hur jag kunde använda mormors fina bord i framtiden. Det var då drömmen om ett vinterrum föddes. Eftersom jag älskar vinterhalvåret och avskyr sommaren, så kändes vita möbler och vintriga detaljer som en god idé för mormors bord att passa in i.

Fyra år senare blev visionen om ett vinterrum verklighet. Genom åren har jag sparat på mig inredningsdetaljer och möbler för detta rum. Kristallljusstakar, istappar i glas, mormors gamla tennservis och småsaker jag hittat i antikaffärer och i varuhusen på stan (främst under julhandeln). Jag är också oerhört lyckligt lottad att Jimmy älskar min vision om ett vinterrum. Hade han inte tyckt om idéen, hade den ju aldrig blivit verklighet.

Dessutom känner jag mig pånyttfödd nu.

Känner ett lugn som aldrig förr. Jag är lycklig. På riktigt den här gången.

Mina senaste fynd från Tradera: en stor vacker handdjord matta i allmogestil…

… och den här söta tavlan till vinter-rummet….

… och den här vackra karamellskålen med lock i silver,
den ska jag ha på en hylla över soffan, fylld med polkagrisar…

… och på en annan Internet-sida köpte jag detta stora originalfoto
 från Ingmar Bergmans film Viskningar och Rop (1973) som suttit
i en biograflobby när filmen gick på bio för första gången. Ska rama
in det så fort jag får hem det, med vit passepartout och svart ram.

Mina nya underbara fuskpäls-plädar från CasaNova i Norrköping, soffkuddarna
från Indiska, CasaNova och Duka och de vita fårfällarna som jag köpte innan
jul (minns inte var) gör vår antika soffa i rött sammet ännu mer vintrig och mysig!

De olika strukturerna på materialen och den jordnära färgskalan
gör soffan lite mer levande och spännande.

Idag har jag hunnit med en massa praktiska trista tjaffsgrejer. Har skrivit på kontrakt till utställningen i Frankrike så att jag kan få ut mina pengar i förskott, dealat med DHL, packat, städat, tvättat, lagat mat och sprungit på stan. Köpte två helt otroligt vackra plädar i fuskpäls. De ser väldigt vintriga och sköna ut där de ligger i soffan. De köpte jag för pengarna jag fick ut från rean – tack ska ni ha alla som köpte! Jimmy ska posta alla paket ikväll.

Vår nya säng (bild från Mio.se), inte undra på om jag längtar till flytten!

Det är 25 dagar kvar till flytten nu. Jag längtar så. Vi sover i en bäddsoffa nu. Den är obekväm och buktar innåt mitten så vi båda trängs i gropen. Kan inte vänta tills vi får hem vår  nya himmelsäng från Mio på flyttdagen! Just nu sparar vi ihop till ännu en platt-teve till sovrummet. Frågan är bara om vi någonsin kommer att gå upp ur sängen på helgerna?

Nu ska jag springa ut till tvättstugan igen. Man borde för övrigt inventera antalet strumpor man lägger i tvättmaskinen och hur många som kommer ut. Hur kommer det sig att jag bara har en av varje strumpa? Kanske är tvättmaskinen ett svart hål för strumpor. Ett maskhål i tid och rum där bara de starkaste strumporna överlever. Vad vet jag.

Den här söta äkta kristalllampetten med silverarmatur
hittade jag för några hundringar. Den kommer att blänka
som iskristaller på väggen  i vinterrummet!

Och så köpte jag ett gammalt slitet fönster från ett
nedlagt torp för en hundralapp. Där ska jag hänga
istappar och strutar med karameller.

Ett gammalt kommod-skåp (gråvitt) med marmor-
skiva, köpte jag för fyrahundra kronor. Den är
liten och nätt och där ska jag ställa min meterhöga
snökandelaber för sex ljus.

Ett äkta Birger Strååt blad med motiv över Norrköpings
Industrilandskap, hittade jag också. Norrköping har, utan
tvekan, Sveriges vackraste siluett med alla gamla skorsten och tinnar.

Jag har haft världens bästa dag. Verkligen, en sådan där dag där saker och ting löser sig och man bara glider fram som en vinnare i allt man tar sig för. Krånglet med Frankrike fortsätter förvisso men det är bara för att jag suger på akademisk engelska (ord som invoice, insurance refrence number och sådana läskiga termer), men nu kommer jag få pengar för att jag lånar ut mina tavlor och hela frakten betald. Och så hade min rammästare ramat in nästan alla verk, så jag kom hem med dem jag kunde bära på. Här under kan ni se två exempel på hur jag tänker när jag ramar in tavlor, jag försöker liksom hitta ramar som speglar motivet eller känslan, färgerna och stämningen i dem. Blev de inte bra?

One fick en nya, fantastisk ram av min rammästare.
Är den inte perfekt?

Killer fick en torr, läskig och rå ram. Underbar!

Imorse besökte jag en stor loppis och hittade allt jag varit ute efter länge nu. Jag köpte de där sakerna på bilderna lite längre upp, och så ett fantastiskt gråvitt soffbord i senjugend med vacker pelarbas och klaffbordsfunktion, två röda allmogestolar till köket (där ska jag ha färgglad allmogestil i rött, blått, gult) och en spegel till sovrummet. Nu har jag faktiskt köpt allt som stod på min inköpslista till nya lägenheten. Allt utom en lampa till sovrumsfönstret. Men lite kan ju vara roligt att vänta med att köpa också. Men nu har vi alltså köpt ett helt nytt hem och kastat alla möbler vi hade och ägde – ja nästan alla – för två månader sedan.

Och vet ni vad jag gör just nu? Jo, jag tuggar etthundra tuggummi, jag ska använda dem i min nya tavla- Sugerhoney. De blir jättefina när man klistrar fast dem och drar i dem. Jimmy hjälper till att tugga lite. Tur att man får hjälp med lite praktiska detaljer ibland.

De nya konstgjorda växterna jag köpte idag. I bakgrunden
skymtar en liten konstgjord gran från Mr Plant och enbusken
(också från Mr Plant) med ljus. De ser så verkliga ut!

Bland allt bråte och kartonger inför flytten
står min fina lucia-kandelaber med tända ljus.

Kakelugnen i vårt framtida hem (inte vår lykta).

Jag hittade vad jag skulle på stan. Och så köpte jag lite saker som var nedsatta på Rea. Bland annat den sista stora konstgjorda granen de hade på Drömgården och konstgjorda växter på Korg & Möbler och på CasaNova. Det är jättekonstigt, jag har en öm önskan om att få omge mig med naturliga material, växter och organiska former just nu och det som är konstigt är att jag har ganska svår fobi för att vandra ut i naturen. Min stora fobi för insekter gör det praktiskt taget omöjligt för mig att vistas utomhus på sommaren. Jag går sällan ut under sommartiden. Kanske är detta ett sätt för mig att bli ett med naturen – i alla fall på mitt eget vis.