Har helt glömt att scanna in min senaste intervju, i svensk-finska kulturmagasinet Sheriffi! Dock är intervjun från senhösten då jag var singel och bodde i Norrköping, så den kanske känns lite inaktuell, men den är roligt skriven av Christian Bertell:

Senaste numret av Sheriffi.

Klicka för att läsa!

Klicka för att läsa!

Klicka för att läsa!

Klicka för att läsa!

Nya numret (# 3) av ToppHälsa (stor artikel om mig) – ute i butikerna NU!

Klicka på bilden för att förstora och läsa! (Kan ta ett tag att ladda ned)

Klicka på bilden för att förstora och läsa! (Kan ta ett tag att ladda ned)

Tack Ida Thunberg som skrev artikeln i ToppHälsa och som hittade mig och min berättelse via den här bloggen.

Stort uppslag i dagens Norrköpings Tidningar (kulturdelen)!

Jag är dagens cover girl på Kulturdelen av Norrköpings Tidningar!

(förstora bilden för att läsa!)

(förstora artikeln ovan för att läsa!)

Tack Mats Granberg och Jonas Tetzlaff för ett fint reportage!

Mathias Jansson från Tidningen Kulturen har skrivit en fantastisk artikel om mig och min konst, Läs här!

Kul att mitt namn nämns först i sammanhanget ;)

Laura by Mia Mäkilä, 2009, C-print. Click images to enlarge!

Model & Muse: Domenique H, Styling: Mia Mäkilä and Domenique H

Art Direction: Mia Mäkilä and Jimmy Oh.

My art and an article (in spanish) about me, in the upcoming number of BG
Magazine (the issue is called Candy). It’s a great article and the magazine
is just amazing! Please buy it when it hits the stores (very soon)!

The people from the Exit Festival in France (opens today!) sent this cut out from today’s edition of Le Parisien – a french newspaper,  with an article about the art show in the Festival that I’m taking part of, and they put my artwork Crazy Candy Monster Ride to illuminate it! I’ve been told that my art is very popular in the french Festival!

Skräckkonstnär med humor

Det är inte var dag man får se bilder med följande innehåll: I fonden en gotisk kyrka och ett skepp (Noaks ark?), därunder en grupp behagfullt nakna kvinnor, varav två av dem vilar på en giraff respektive en zebra. Ovanför kvinnorna svävar till vänster en ivrig papegoja med ett soldathuvud, och till höger står en grupp storkar – som möjligen väntar på resultatet. Längst ner står en färgglad tupp med krokodilhuvud och ylar. Bilden har titeln “Closer To Paradise”.

Oidentifierade små monster
Är det uttryck för symbolladdad surrealism eller för skräckbildstraditionen? Nja, i presentationen beskrivs Norrköpingskonstnären Mia Mäkilä som “Sveriges största skräckkonstnär”, som i sin genre framgångsrikt medverkat i utställningar runt om i världen.
Och visst, här finns motiv med blodbesudlade Harlekinfigurer och många odefinierade små monster, med titlar som “Killed by Faith”, “Momo the Sea Monster” och “Creepling”. (I en svit med den sistnämnda titeln har hon samarbetat med den amerikanska konstnären Gus Fink.)
Men utöver bilden “Hysteria”, som jag upplever som verkligt skräckinjagande i Francis Bacon anda, så känns de flesta figurerna serietidningsaktigt oförargliga. Om de än här och var omges med eld, slem och blod.

Surrealistisk fantasi
Den största kvalitén i Mia Mäkiläs utställning upplever jag är förmedlandet av den surrealistiska fantasin in i vår tid, kryddat med konsthistoriska referenser (som Hieronymus Bosch) och dessutom med personligt fantasteri, teknisk uppfinningsrikedom och humor.

I den mixen imponeras jag också särskilt av, utöver ovannämnda motiv: “Up She Goes”, “Heaven Is Hell” och “Nightmare”.

/Lars-Ola Johansson på Östgöta Correspondenten

Artikeln på sidan tre i dagens Extra Östergötland!

En liten bild och rubrik på omslaget blev det också!

Här under följer artikeln i dagens Extra Östergötland:

Mias demoner är under kontroll

“Jag har en kärlekssaga med Norrköping. Här finns allt man kan önska sig. Det enda jag kan sakna är en cool, undergroundig jazzbar” säger Mia Mäkilä.

Hon är inte ute efter att skrämmas med sin skräckkonst. Hellre vill Mia Mäkilä få oss att våga möta våra inre demoner. Precis som hon själv gör.
- Jag gör allt det jag är rädd för till något bra. Så resonerar 29-åriga Norrköpingskonstnären Mia Mäkilä, och det är inga tomma ord. Hon förvandlar nämligen sin egen inre rädsla, sorg och ilska till konst. Demonerna i hennes tavlor är rynkiga, blodiga, fula och kan få för sig att spy. De är allt annat än insmickrande. Skräckkonst kallar hon det själv. Vägen dit var inte självklar. För några år sen målade hon glada änglar och blommor i starka färger. Men inuti var det mörkt. Hon levde i en destruktiv relation, misshandlades fysiskt och psykiskt.

Smärtan måste ut
När hon väl började inse hur hon mådde måste hon uttrycka smärtan. Skriva om det? För påtagligt. Hon satte penseln mot duken och den här gången kom det inga blommor, utan svärta och ångest. ̶ Jag gjorde en skräckig bild och det kändes så bra. Samtidigt som det var överväldigande att möta sitt eget mörker. Hon hade hittat sin nisch och sen dess har hon helt ägnat sig åt skräckmåleriet. Och det går hem. Samtliga hennes tavlor är ute på vift på olika utställningar: På biblioteket i Linköping, på en festival i Frankrike och på en just avslutad utställning i Köpenhamn. Hon vill inte skrämmas med sina tavlor, skräckmotiven till trots.

Det är ingen slump att det finns mycket humor i bilderna. – Humor och skräck är en perfekt blandning. Vi skrattar ju gärna nervöst när vi blir rädda, av en skräckfilm eller något annat. Det finns något förlösande i skrattet. Hon berättar om en tavla som är ett collage av en kostymklädd herre med rävhuvud, som hon ställde ut. ̶ En man på utställningen sa direkt “Det där är ju min chef”. Folk skrattar gärna åt mina bilder, i alla fall de som vågar möte sitt eget inre mörker. Och det är det hon hoppas att fler ska våga. – Vi bär på både ljus och mörker, och det är inte läskigt. Man måste deala med mörkret för att kunna bli en lyckligare människa sen

Fetingdemon i klassen
Hon känner sig själv betydligt lyckligare nu, när hon lever i en frisk relation och trivs med tillvaron. Men det har krävt en hel del terapi. – Jag har fortfarande demoner kvar, men de är i koppel nu.

Är du rädd för att tappa inspirationen när de blir färre?
- Nej. Det finns alltid något. Just nu har jag en riktig feting-demon i klassen: Jag ska starta eget, och jag som hade underkänt i matte. Jag fattar inte hur det ska gå till, säger Mia och fyrar av ett garv.

/Ulrika Johansson på Extra Östergötland

Utställningen Dagsljusdemoner
Mias utställning “Dagsljusdemoner” pågår för fullt på Galleri Vända Sida, Stadsbiblioteket i Linköping (1 trappa upp). Utställningen pågår fram till 20 april.
Öppettider för utställningen
Måndag-Torsdag: 08:00-20:00. Fredag: 08:00-18:00. Lördag & Söndag: 11:00-16:00. Självklart är det gratis inträde och alla är välkomna! /Webmaster Jimmy

Gladare kan ingen vara!

Jag ska snart iväg och träffa en journalist från Extra Östergötland som ska skriva ett porträtt om mig. Men tänkte bara länka till världens bästa recension av min utställning Dagsljusdemoner i Norrköpings Tidningar! Nu måste jag skynda mig. Vi hörs sen.

Eftersom jag varit sjuk, har jag inte kunnat hålla er helt uppdaterade om vad som händer, men här kan ni läsa artikeln i Norrköpings Tidningar som gick i tryck i lördags. Den handlar om utställningen i Köpenhamn. Och lite annat.

Friday: Jimmy and I on the train to Copenhagen. It’s a beautiful day.

Fredag 13/2 2009. Jag skriver detta på tåget till Köpenhamn. Klockan är 10.32.

Vi är äntligen på väg. Utanför fönstrerna skiftar Sveriges landskap i olika nyanser. Skåne är täckt av vit och tjock snö. Solen gassar, het som på en sommardag. Underligt nog är jag inte så nervös som jag trodde att jag skulle vara dagen innan vernissagen för min första Danmarks-utställning. Det kanske kommer imorgon. Men jag är i alla fall lugn just nu.

Jag vill bara få upp alla tavlorna på MOHS så att mitt jobb med utställningen är över. Först efter det kan jag börja njuta av all uppmärksamhet och känna mig glad, lycklig och stolt. Faktiskt.

The Galley: MOHS Exhibit in Copenhagen, Denmark.

I’m happy to see all the artworks I’ve done for the show
and how good they work together.

Me and the gallery owner and his assistent, putting the show together.

Many decisions were made on how the artworks was gonna be 
presented in the show.

Me and (MC) Hammer.

My painting “Stigmata” was the cover of “iByen” – a culture section
of the biggest newspaper in Denmark! I was really happy about that!

The article – a two page spread – in iByen was really funny and cool!

Read the article here! (in danish)

See the TV interview with my gallerist here!

Det är midnatt och jag ligger i resesängen hos min barndomsvän Anna och hennes make Niklas i deras lägenhet i Malmö. Jimmy sover bredvid mig. Jag är trött, svullen i kroppen av stress och har magknip – som jag alltid får när jag sover borta (tradition!).

Ha. En man skrek precis utanför fönstret: “FUCK YOU I SAID!” det roade mig till att fnissa högt fast alla andra sover.

Har tid att reflektera över dagen. Det har varit en händelserik dag och jag tror inte att jag själv förstår hur stort det är att Stigmata prydde omslaget till iByen! Kultur- och nöjesdelen av Danmarks största dagstidning. Jag såg den ligga på varje fik och i varenda kiosk i Köpenhamn. Surrealistisk upplevelse. Lycka.

Utställningen ser fantastisk ut! Galleriet är litet, sött och charmigt. Lagom stort för mina 32 tavlor. Min gallerist och hans assistent är trevliga, avspända och generösa.

Äsch, nu måste jag sova så att det blir vernissagedagen snart! Skriver mer imorgon…

Three months late: Today i got my promised copy of the Lowbrow art book
The Upset! I was really happy to see that they had included five of my
best artwork in the book. It’s really flattering to be in the book since
most of all my favourite contemporary artist from the Lowbrow art movement
is in it (Like Mark Ryden, Ray Caesar, Brendan Danielsson, Chat Zar and
Heiko Müller among others) so I’m so happy to be included in this very book!

Idag hade jag en sådan där jättebra dag igen då allt bara går vägen och man njuter av livet i stort. Kanske berodde detta faktum på att det snöade ute. Jag blir levande och glad av snö. Det är ju ingen hemlighet. Jag lämnade in nya tavlor för inramning (Linköpings-tavlorna) och så ska min finfina Fanny och Alexander affisch få en vacker nyantik ram i gräddvitt och guld. Fikade med min älskade vän Jasmina och kände hur värmen mellan oss omfamnade mig på ett vackert och skönt sätt. Det är så det ska kännas när man är vänner. Allt annat är bara ytlig bekantskap.

Den största nyheten idag var naturligtvis att jag fick mina två utlovade exemplar av The Upset! Den släpptes ju redan i oktober så jag har fått vänta länge. Jag skämdes nästan när jag bläddrade i den. “Ska jag få lov att vara med i det här storslagna sällskapet bland briljanta konstnärer som faktiskt är bäst i världen på det dem gör?” tänkte jag när jag bläddrade igenom den och stötte på namn som Mark Ryden, Ray Caesar, Brendan Danielsson, Chat Zar, Heiko Müller och Famke Hiemstra. Det är ju inte klokt egentligen! The Upset är en bok som både presenterar lowbrow-konstnärer från hela världen (jag är enda nordiska konstnären!) både i text och bild och så lite fakta om själva lowbrow-rörelsens rötter och förgreningar (jag tillhör gothic-grenen). Det är väldigt stort. Och väldigt omtumlande. I magen dansar tusen och åter tusen fjärilar just nu. Mark Ryden annonserar om boken på sin hemsida.

The Upset går att köpa via bokus för 395:-

Det Grymma Svärdet – nya numret ute nu!

Kolla vilken stor och underbar grej jag och Johanna Uhdén gjorde till Det Grymma Svärdet, hela sju sidor!

Jag har ju helt glömt bort att berätta att nya numret (nr 3) av Det Grymma Svärdet, finns ute i handeln nu! Jag är med i en jättestor intervju (inbakad med en jättefin inledning, skriven av Johanna Uhdén) där jag berättar om varför jag är besatt av den viktorianska tiden, om collagets oväntade och chockerande effekt och lite om hur jag tänker och arbetar när jag skapar mina skräckbilder och collage! Ni får inte missa att köpa Det Grymma Svärdet, den innehåller sjukt mycket sanslös humor, sensationellt underliga grejer och sköna teckningar och bilder, bland annat av Pontus Lundkvist som ger ut Det Grymma Svärdet och som är en fantastisk serietecknare!

Det Grymma Svärdet finns att köpa på bokus men är några kronor billigare på Adlibris!

“Det Grymma Svärdet är nåt slags allmänt hållen kulturtidskrift i bokformat. Innehåller serier, intervjuer med filmare och musiker, upphittade texter, självbiografiska anteckningar, recensioner av händelser, noveller, politisk agitation och skabrösa skämt, allt läggutat på det mest frisinnade vis och komponerat av ett gäng övervintrade fansinister.” /Bokus.com

“Det tredje numret av Det Grymma Svärdet innehåller intervjuer med Enhänta Bödlar, Mia Mäkilä, The Toilet och Phil Elverum, en text om en obskyr TV-produktion av R W Fassbinder, synnerligen fritt hållna konsertrecensioner upphittade lappar samt en lite längre serie av Per Teljer. De medverkande är mest de gamla vanliga Petter Herbertsson, Nina Sundberg, Johannes Nilsson, Sabina Ostermark, Lars Nilsson, Henrik Bromander, Rille Bengtsson, Sandro Müntzing, Martin Helge, David Liljemark, Sara Hansson, Henrik Möller, Nanna Johansson o s v. Bland DGS-debutanterna märks bl a Johanna Uhdén och Petter Sjölund. Rikt illustrerad av redaktören Pontus Lundkvist i egen hög person.” /Adlibris.com

Skräcktidningen Eskapix – med mitt omslag (Grim Reaper).

Nu är nya numret av Sveriges bästa skräcktidning - Eskapix – äntligen släppt! Eftersom jag (mycket ärad) är tidningens hovillustratör så pryds det nya numret av min målning Grim Reaper. Eskapix bjuder dessutom den syndige läsaren (alla som vill läsa skräck är fantastiskt syndiga) på en massa skräcksagor och skön mörk konst. Ni kan köpa den via nätet genom att kontakta tidningen på eskapix@gmail.com! Tack till Henrik och Eskapix!

Someone told me that my art is on facebook (as a horror button), and since I don’t have facebook, I really don’t know what this means but I think it’s a good thing! You can add the Daddy’s Secret button on facebook if you first add the Pieces Of Flair Application.

Look at this first draft of my painting Daddy’s Secret as a tattoo on a brave young swedish man’s arm!

Daddy’s Secret by Mia Mäkilä, acrylics on canvas, 2007.

Nu har min målning Daddy’s Secret äntligen blivit till en tatuering på en mycket modig ung mans arm! Är den inte underbar? Tatueringen är gjord i Motala och är inte riktigt färdig än. Uppdaterar med bild när den är helt färdig.

Fan, det här är smicker av den allra högsta grad.

The Upset - art book with 320 pages of young contemporary art from the lowbrow art movement! I’m really honoured to be in the book! You can order it from Amazon.com right now!

Tydligen har The Upset -boken släppts nu (internationell konstbok om unga samtida lowbrowkonstnärer där jag finns med med min konst!). Den går att beställa på bokus redan nu! Perfekt julklapp ju! Jag har ännu inte fått mitt utlovade gratisexemplar av boken från förlaget (men den kommer säkert nästa vecka) så jag kan inte visa hur min konst är presenterad i boken. Men jag märker av att boken har släppts för hur många som helst vill vara vän med mig på Myspace just nu (länk till min myspace-sida). En del skriver söta kärleksförklaringar och att de hittat mig via boken.

Featured artists in The Upset:
Maike Abetz / Oliver Drescher, Alexone, Grant Barnhart, Gary Baseman, Tilo Baumgartel, Tim Biskup, Mark Bradford, Daniele Buetti, Cailan Burns, Ray Caesar, Miguel Calderon, John Casey, Paul Chatem, The Clayton Brothers, Joe Coleman, John Currin, Brendan Danielsson, Stephan Doitschinoff, Blaise Drummond, Dzine, Ala Ebtekar, Martin Eder, David Ellis, Ron English, Faile, Christian Farner, Rosemarie Fiore, FriendsWithYou, Camille Rose Garcia, Os Gemeos, Michael Genovese, Charles Glaubitz, Benjamin Güdel, Robert Hardgrave, Maya Hayuk, Ryan Heshka, Femke Hiemstra, Cody Hudson, Gisela Insuaste, Rich Jacobs, John John Jesse, Colin Johnson, Mel Kadel, David Kassan, Aya Kato, David Kinsey, Henning Kles, Kozyndan, Susanne Kuehn, Mia Makila, Mateo, Elizabeth McGrath, Casey McKee, Jason McLean, Philip Metten, Moki, Brendan Monroe, Heiko Müller, Muntean/Rosenblum, Yoshimoto Nara, Aaron Nather, Anne Faith Nicholls, Jose Parla, Nigel Peake, Raymond Pettibon, Danielle de Picciotto, Anthony Pontius, Pooch, Johan Potma, Jeremy Pruitt, Leopold Rabus, Scott Radke, Rex Ray, Scott Rench, Daniel Richter, Rostarr, Christoph Ruckhaberle, Mark Ryden, Christoph Schmidberger, David Schnell, Sebastian Schrader, Michael Sieben, Michael Slack, Jeff Soto, Fred Stonehouse, David Stoupakis, Swoon, Johannes Tiepelmann, Chris Uphues, Miss Van, Vania | Ivan Zouravliov, Matthias Weischer, Martin Wittfooth and Chet Zar.

Jacob Lind från Marching Band fick ett eget uppslag i Correns fredagsbilaga, jag fick  vara med på ett hörn!

I dagens Fredagsbilaga i Corren har Jacob Lind från Marching Band fått svara på vilka hans favoriter är och tänk att han valde mig till en favoritkonstnär! Tack Jacob och tack Corren!

Band Members of Marching Band – Erik Sunbring and Jacob Lind  – and me, with Spark Large.

Som ni vet har jag designat omslagsbilderna till Spark Large, Marching Bands debutalbum. För att fira detta – lottar jag ut ett signerat exemplar (både jag och bandet har signerat skivan)!

Allt du behöver göra är att maila “Spark Large” till info[at]miamakila.com (byt ut [at] till @ innan ni skickar). Tävligen avgörs lördagen den 30 augusti 2008 då jag lottar ut ett vinnande namn ur högen med utskrivna mail! Vänta inte, skicka in nu vetja för det finns bara ett enda signerat exemplar!

Spark Large –  the debut album by Marching Band with my artwork. Click images to enlarge! You can order Spark Large from Insound. Or listen to their music on myspace.com/marchingband

Här finns en ny intervju med mig! Here’s a new interview (in english).

En fyrasisidig artikel och intervju i Calle20.

Klicka på bilden för att läsa!

Idag fick jag den nya gratistidningen “Signerat Ung” som finns överallt i Linköping just nu. Jag och Anna Nilsson – som är en ung lovande mediastudent, träffades på Världen Bar tidigare i år och vårt första möte blev ganska absurt när vi träffades inne på damtoaletten – hon stod i kö för att kissa när jag var där inne och kissade! Hon sträckte ut sin hand och sa igenkännande: “är det du som är Mia?” och jag svarade: “alltså jag måste tvätta händerna först innan jag svarar!”

Alla som bor i Lindö i Norrköping har fått varsitt exemplar av Hemmaplan – en lokal nyhetstidning. Där fanns en finfin artikel om mig med mycket lovord och kärlek från orten där jag växte upp.

Nya numret av Eskapix!

Idag damp det nya numret av skräcktidningen Eskapix ned i min brevlåda. Och vilken njutning! Fantastiska illustrationer av min vän Jonna Björnstjerna, en massa underbara noveller, bland annat av CJ Håkansson. Ja, och så min konst och en intervju med mig såklart! Fyra sidor i mitten av tidningen blev det. Eskapix utkommer bara två gånger om året och är en unik blandning skräck och fantasi. Den kostar 150 kronor och man kan beställa den genom Eskapix hemsida eller genom att skicka ett  mejl till: apokalypso@gmail.com (porto 20kr tillkommer).

Beskriv dig själv med tre ord.

Tre ord är alldels för simpelt att beskriva en så komplicerad människa som mig. Men måste jag välja så får jag väl säga: ärlig, passionerad och jävligt neurotisk (tänk “Woody Allen”).
Berätta om när du började måla!

Jag tror att jag var fem år när jag bestämde mig för att det var konstnär jag skulle bli när jag blev stor. Jag var nog ganska nördig som liten, ville inte leka med några kompisar, hatade sommaren och allt som hade med utomhuslekar att göra. Jag ville bara vara hemma och måla och rita. Jag är självlärd, det är väl därför det funkade så dåligt mellan mig och mina bildlärare genom skolan. Jag ville göra allt på mitt eget sätt och var bara kaxig om de ville lära mig något nytt. Och så har det också blivit. My way – genom hela livet.
Berätta om din konst!

Kan du tänka dig att jag målade puttinuttiga änglatavlor för några år sedan?! Det var det enda jag målade i flera år; änglar, venusar och djungelmotiv – jag försökte väl blockera hur mycket svärta som fanns inom mig tror jag, eller så levde jag i en livslögn och trodde allt var lugnt och fint och målade sockersött, men inuti skrek hela jag. Jag trodde att jag var lycklig med mannen jag var gift med, jag intalade mig det, men han misshandlade mig och gjorde mitt liv till ett levande helvete. Det var först efter jag tog steget ut ur förhållandet som jag vågade öppna upp all ilska, smärta, sorg och vrede och också utforska det i mitt skapande. Jag drabbades också av en svår sorg som jag helt enkelt målade mig ur. Mitt skapande är väldigt nära mitt inre och mina egna upplevelser och känslor och jag tror att skapandet fungerar som terapi för mig. Min konst, som numera består av vampyrer, ondskefulla barn, spöken, gastar och demoner, är en förlängning av mig själv. Jag ser den lika mycket som en del av mig, som mina armar, mina ben eller mina ögon.
Hur viktigt är det att ha en punkattityd när man är low-brow konstnär?

Det var ju också en fråga, eftersom jag inte lyssnar så mycket på punk, men jag fattar vad du menar. Självklart har lowbrow-konstnärer en undergroundig attityd, man bryr sig inte om vem som gillar ens konst eller om man får hänga på de fina salongerna. Det är oviktigt. Istället bryr man sig om vad man vill ha sagt med sin konst och att så många som möjligt lyssnar på vad man har att säga. Vi har ganska mycket samhällskritik i våra bilder men de är subtilare än andra samtida konströrelser. En del tycker inte att lowbrow-konst är en bra rörelse för att skildra samtiden, men de har fel, vi gör det bara på ett annat sätt.
Vilken sinnesstämning skapar mest kreativitet: ilska, glädje, sorg, förälskelse, hat eller någon annan känsla?

Alla känslor går bra att skapa på! Jag är en känslomänniska och min pojkvän brukar skämta om att jag kan visa hela känsloregistret på mindre än en halvtimma. Jag antar att det är likadant med min konst, de innehåller inte bara en sinnestämning utan en helvetes massa för jag utgår ju från olika känslor för varje gång jag ställer mig framför staffliet. Kanske är det därför mina bilder är så kaotiska och förvirrande – och motsägelsefulla. Jag sa ju att jag är komplicerad. Bästa sinnestämningen är ändå att vara lagom förbannad, en smula sårad, en aningens aning svartsjuk och så inspirerad av någon gammal skräckfilm man såg kvällen innan. Då vet man aldrig vad som händer!
Berätta om när du insåg att du är fantastisk!

Jag lovar att jag ska ringa dig när den dagen kommer!
Varför finns det så få kvinnliga skräckkonstnärer?

De finns där, de får ingen uppmärksamhet bara! Jag kan nämna minst tio stycken på rak arm. Jag brukar ge dem bra med både cred och uppmärksamhet i min blogg, så kolla där.
Vad är en “skräckkonstnär”?

En konstnär som vågar gräva upp sina gamla lik i sin inre kyrkogård och sedan ge dem vad de tål – på duken.
Eller vill du hellre kalla dig low-brow konstnär?

Det går också bra, men det är ett luddigare uttryck. Skräckkonstnär är mer direkt och påtagligt. I Sverige vet knappt någon vad lowbrow är ännu eftersom rörelsen har sitt ursprung i USA. Men det kommer.
Händer det att du gör saker på pin kiv?

Javisst, jag har en Pippi Långstrump inom mig som gillar att jävlas ibland. Dessutom tänker jag ibland på hur skönt det är att visa de som mobbade mig i skolan, att jag faktiskt levde upp till mina drömmar när jag blev stor!
Vilka är dina förebilder?

Inom konsten är det nog den gotiske konstnären Hieronymus Bosch – han måste ha varit lika galen som jag och hade han levat idag istället för på 1500-talet, hade han nog också pysslat med collage. Men mina främsta förebilder finns inom filmen, jag avgudar Ingmar Bergmans svarta humor och djupdykningar i relationer, Tim Burtons sagovärldar, Michael Hanekes brutala realism, Roy Anderssons envishet och passion och David Lynch’s mystik och stämningar. och Astrid Lindgren är också en förebild. Tänk så mycket av hennes skapelser som lever vidare!- det är otroligt! Alla tror att jag lyssnar på hårdrock eller goth men så är det inte, så jag skulle nog vilja säga att jag inte har så många musikaliska förebilder, jag är verkligen en bildmänniska, men skulle det bli en musikalisk förebild skulle det nog bli Mozart. Han levde för sin konst. Och dog utfattig och bortglömd, trots att han berikat vår värld så mycket. Typiskt syndrom för en konstnär.
Tror du att du är en bra förebild för andra?

Ja det tror jag. I min blogg tjatar jag ständigt om att man ska tro på det man gör och den man är. Och att man måste leva ärligt mot sig själv och andra. Jag levde ju i ett destruktivt förhållande och när vår bubbla sprack var det tur att jag är stark i mig själv. Annars hade jag inte överlevt. Det är därför jätteviktigt att vi vågar inse jobbiga sanningar om oss själva och det liv vi faktiskt väljer att leva.
Var ska man helst avnjuta din konst?

Jag hade ju precis en separatutställning i Stockholm på Galleri Hera, där fanns en del del av mina bästa skräckbilder, i mars finns de i Reijmyre Folkes Hus och i höst åker jag till iLLUSEUM i Amsterdam där jag kommer att ha en stor separatutställning som inte kommer att likna något jag gjort tidigare. Men jag tror att man kan njuta lika mycket av min konst i cyberspace – på min hemsida: www.miamakila.com. Bäst är ju naturlitvis att köpa några verk så att man kan stirra mina svartögda demoner rakt i ögonen – face to face liksom, ja om man vågar alltså!

Mitt TV-framträdande på Kanal Lokal den 12 mars 2008. Kvaliteten på filmen är inte den bästa så jag gjorde den till svartvitt.